Om man inte åker skidor?

Innan vi for frågade en del varför jag skulle följa med om jag ändå inte åker skidor. Men semester är väl för alla. Lika mycket som sambon njuter av skidbackarna, njuter jag av solen, lugnet, att slippa städa, laga mat och tvätta under en hel vecka. T.o.m att gå i den lokala Ica butiken ger mig så mycket ro och semesterglädje att jag nästan spricker.

Vem kan dessutom säga att man kan vakna till den här utsikten hemma;

Idag har jag tvingat ut min son på en promenad i byn. Jag mutade med LEGO och choklad. Till mitt försvar kan jag säga att solen sken och det var underbart väder. Det gick bra. Det blev en liten sväng. Men det blev tyvärr ingen fika utomhus.

Sen tvingade vi ner honom till bassängen. Maken till motsattskärring får man leta länge efter, för gissa vem som blir värsta vattendjuret när harärenden kommer i. Han ska bara gnälla lite om att det är så tråkigt först.

Dom övriga ska snart åka iväg och åka riktig rodel. Vad jag förstår är riktig rodel typ bob, men jag är inte helt säker. Jag känner inte för att åka isblanka med kiddot på en ynklig släde så vi myser hemma den lilla stunden dom är iväg. Jag hoppas på att kunna leta upp något intressant på tv:n, typ österrikiska Top Model med an jag smuttar lite på min citronellol innan middagen. 

Livet är bra härligt ibland.

Senaste nytt:

"NEEEJ, JAG VILL INTE ÅKA FIDOR! JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!"


(Nåja, han var åtminstone dögullig dom två och en halv sekunderna han stod på skidorna, men dom gick så snabbt att jag inte ens hann knäppa ett foto.)

Då var man framme (i efterskott)

Först körde vi till Trelleborg och åkte färja hela natten, sen körde vi av färjan i Tyskland och körde hela dagen. Men det gick bra. Vi handlade mutor på varje mack och Kiddot sysselsatte sig med att spela på telefonen, läsa tidningar och stundvis med att titta på lastbilar som vi körde förbi. Typiskt nog visade det sig att dvd-spelaren hade lagt av, så trots att vi hade trettiosjutusen filmer med oss kunde han inte få tiden att gå med dom. 

Framåt eftermiddagen mellanlandade vi på Gasthauset över natten, åt schnitzel och glass och sov ganska dåligt. 

Efter frukostbuffe körde vi vidare mot Österrike. Igår kom vi alltså fram, slängde in allt vårt skit i garderoberna, hyrde skidor och fixade liftkort,  handlade en massa mellanmål som vi tryckte in i den minimala hotellkylen och åt trerätters i matsalen. Behöver jag säga att vi sov gott sedan?

Morgonen började med champagnefrukostbuffe. Chokladcroissanter är en stor svaghet hos mig, så minst en tryckte jag ner. 

Trots alla försök att få Kiddot intresserad av skidåkning, tvärvägrar han att ens prova en hjälm eller ett par pjäxor. Just nu vill han BARA vara i lekrummet, vilket betyder att jag är förvisad till källarplanet av hotellet och gången som leder mellan de olika byggnaderna. Jag har dock tur och har lyckats hitta en wi-fi glugg här, så jag har något att sysselsätta mig med medan han far runt som ett vilddjur bland kuddar och rutschkanor.

Imorgon hoppas jag dock att vi kan få honom att stå på ett åar skidor, gillar han det inte när han har provat så nöjer vi oss med att mysa resten av veckan.

Resfeber

Måste erkänna att jag börjar känna av dom där resnerverna nu. Har jag packat allt? Är det säkert att jag inte har glömt tandborsten? Trosor? Tänk om jag glömde packa med mig byxor!

Dessutom så har min kropp gått in i kvällsmode vilket betyder att jag behöver krypa in under världens tjockaste filt och sätta igång värmefläkten eftersom min kroppstemperatur verkar sjunka med fem grader i samma sekund som klockan slår sex och jag fryser, fryser, fryser så! Så att sätta sig i en kall bil om tre timmar och sen köra på en iskall färja lockar inte sådär jättemycket faktiskt.

Men imorgon är vi i ett annat land och påväg mot vintermyset.

Då känns det nog mycket bättre.

Phjuu!

Alla arbetsdagarna är avklarade. Lägenheten är städad och fin. Tvätten håller på för fullt, ganska frustrerande att varje maskin tar två timmar när det bara finns en tvättmaskin. Det sista är handlat, nästan allt är packat och jag och Kiddot är vänner igen efter en minst sagt utmattande morgon. 

Nu inväntas bara fikasällskapet och en lång väntan på att komma hemifrån kl 20.30 ikväll.

Hustitt och hjärtesorg på en och samma dag.

Idag var vi på husvisning. Jag hade en jättebra feeling för det här huset. Jag hade liksom redan börjat måla om i källaren och bygga till en toalett och flyttat in mina nyköpta blocketfynd (precis som jag gör varje gång vi ska titta på hus, men ändå, det här kändes så bra.). Ingenting var i akut behov av renovering och t.o.m källaren verkade mysig (har annars akut källare/vindsskräck). Det enda som inte kändes riktigt hundra var storleken. Lite i tajtaste laget, men om det var lika stort som det såg ut på bilderna skulle det kunna bli finemang.

Det var det inte. Så trots att vi ska på en andra visning på tisdag så känns det lite som om hjärtat krossades där i hallen. Det här huset än nog inte för oss. Det här heller. Precis som alla dom andra.

Kan säga att jag känner mig en aning uppgiven just nu trots att jag ju vet att det är som alla säger: vårt hus kommer en dag det med. Men vi vill ju flytta nu *böööl*.

Så nu har jag stressat upp mig inför Österrike resan istället. För trettiofjärde gången. Och börjat packa. 

Och redan nu inser jag att jag har packat ner rent för mycket kläder, ändå känner jag inte att jag kan lämna något kvar hemma. Jag måste vara ett hopplöst fall.

Om att halka lite efter

Just nu händer det mycket i livet. Inte så att allting är vrålintressant, för det är det inte, mest att jag liksom har fullt upp. Det är mycket jobb (inkl. Resor till och från samt hämtning och lämning av Kiddot), det lagas mat och fejas här hemma, det dröms om hus och inredning, det bakas (morotskakan står i kylen och hälften av glasyren ligger i min mage, as we speak, nom nom nom), det spelas spel, det bråkas och kivas, det läses böcker i massor och skrivs fjortontusentrettosex listor inför Österrike trippen. Det är liksom fullt upp. 

Och där mitt i är vi. Och njuter.

Men bloggen, den halkar lite efter.

Constellation scarf och hennahår.

Satt nyss och läste igenom bloggar. Hamnade på A Beautiful Mess och som vanligt blir jag alldeles sjuk. I just denna bloggposten DIYar dom enkelt och lätt en scarf med (vad heter det nu igen) stjärnbilder (?) som jag blev så sjukt sugen på, men pga sjukprestationsångest och perfektionisthysteri så är det inte lönt att jag försöker (snälla, rara, söta mammis? Eller någon annan kär själ?). Blev även sjukt sugen på henna-rött hår och förälskad i ett par bruna books med fransar (kan ev. vara höga mockasiner, framgår inte av bilden, men jag känner akut att jag måste ha ett par boots med fransar.).