Imorgonbitt klockan 07.30 går jag på sista arbetspasset för semestersäsongen. Det fyller mig med blandade känslor. Man kan säga att det känns bitterljuvt. Lite poetiskt sådär. Att semestersäsongen är slut betyder inte på något vis att mina jobbdagar är slut, mer att dom kommer att komma mer sporadiskt igen och att jag aldrig riktigt kommer att veta varken när jag är ledig eller hur den ekonomiska situationen kommer att se ut. Det känns sådär.
Å andra sidan betyder det att jag kommer att vara ledig lite mer (även om jag inte vet riktigt när). Jag kan få lite tid för mig själv och tid att landa. Göra allt jag inte hunnit med nu när jag knappt hunnit med att sova mellan passen. Bara vara.
Mellan tiden då jag bara ska vara, ska jag baka enorma mängder minimuffins i min nya plåt (och minipajer, mini-cheesecakes och mini-vetebullar), jag ska ta långa promenader alldeles ensam, titta på tecknad film och dricka varm choklad med kiddot (eftersom det tydligen är höst nu), shoppa och fika med mina kära väninnor (jepp Hannan, jag tänker våldgästa dig i Lund om jag så dör på kuppen. Det här med ett år mellan dejterna är pinsamt. Tåget går oftare än så och jag har ju trots allt gott om bensin i röda faran). Jag tänker också åka till stranden och skogen och alla platser jag kan tänka ut där jag kan hitta lugnet. Och sen ska jag göra en massa som är raka motsatsen till lugna. Jag tänker ta en heldag i danska huvudstaden med kärleken, dricka öl och äta wienerbröd och pölse. Äta sushi i stan och testa sake. Och så ska jag shoppa ny höstgarderob som är varm, praktisk OCH snygg. Dessutom ska jag önska mig en semester till värmen.
Jag ska bara vara och vara lycklig, för det är jag värd.
Kanske kan det här bitterljuva visa sig vara precis vad jag behöver nu.
Tänk att jag har tänkt precis detsamma nu när semesterperioden är över! <3
ReplyDelete