Jag vet inte riktigt vad det är som händer men det känns som om tiden är lite grann ur led. Det bara svischar till så är det måndag och lika fort svischar det till och blir helg igen. Jag hinner inte riktigt med. Vi går i samma lunk här hemma. Jobb och dagis när det står på schemat. Städar, plockar undan, bakar och lagar veggomat och spelar tusen och ett spel på TOADEN när vi inte har något annat för oss. Kör och fixar nya däck på bilen och hämtar paket. Sånt som alla gör.
Och samtidigt som jag läser överallt om hur deppiga folk känner sig så har jag för en gång skull hittat något inre lugn. Den där konstanta oron i magen har liksom släppt och jag kan ta det mesta med ro. Just nu kan jag inte göra så mycket för att förändra någonting så jag har liksom förlikat mig med att saker och ting kommer, jag behöver inte oroa mig.
Det låter ju käckt och så och det känns fint, men visst tycker jag också sjukt illa om den ständiga kylan och också min hy ser ut som skit och jag är torr överallt. Men våren kommer ju tids nog.
Det gör den alltid.
No comments:
Post a Comment