Idag var vi på husvisning. Jag hade en jättebra feeling för det här huset. Jag hade liksom redan börjat måla om i källaren och bygga till en toalett och flyttat in mina nyköpta blocketfynd (precis som jag gör varje gång vi ska titta på hus, men ändå, det här kändes så bra.). Ingenting var i akut behov av renovering och t.o.m källaren verkade mysig (har annars akut källare/vindsskräck). Det enda som inte kändes riktigt hundra var storleken. Lite i tajtaste laget, men om det var lika stort som det såg ut på bilderna skulle det kunna bli finemang.
Det var det inte. Så trots att vi ska på en andra visning på tisdag så känns det lite som om hjärtat krossades där i hallen. Det här huset än nog inte för oss. Det här heller. Precis som alla dom andra.
Kan säga att jag känner mig en aning uppgiven just nu trots att jag ju vet att det är som alla säger: vårt hus kommer en dag det med. Men vi vill ju flytta nu *böööl*.
Så nu har jag stressat upp mig inför Österrike resan istället. För trettiofjärde gången. Och börjat packa.
Och redan nu inser jag att jag har packat ner rent för mycket kläder, ändå känner jag inte att jag kan lämna något kvar hemma. Jag måste vara ett hopplöst fall.
No comments:
Post a Comment