Jag hade ingen aning om att detta skulle bli ett av de svåraste inläggen någonsin för mig att skriva. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva.
Mamma är fin. Hon har ställt upp så mycket. Fixat och donat och hjälpt. Utan henne hade jag nog inte suttit här idag. Så det är ju bra.
Önskar bara att det fanns något sätt att hjälpa henne tillbaka.
Pappa är som pappor kan vara. Uppe i sig själv, sitt liv och allting annat. Men vi pratar ibland. Och han gör nog det bästa han kan. Vi ska ses till jul, det tycker jag låter bra.
Det bästa dom två gjorde tillsammans var nog mig och min syster, och nu tycker jag att det är bra att dom inte gör någonting mer tillsammans.
Dom har hittat lyckan på varsitt håll och det är nog bäst så.
No comments:
Post a Comment