Så då var Juldagen här. Det är det sämsta med julen. Så mycket stress och jäkt och så är det över så snabbt. Lucas är för liten än för att förstå vidden av riktigt vad det var som skedde ogår. Mer än att han fick massaor av paket. Och han fick krama tomten. Om och om igen.
Därimellan ringde han till turkiet från farmors telefon, lekte daredevil i soffan och sprang runt så fort hans små ben orkade. Men från början visste vi inte om vi skulle kunna ta oss till något julfirande. Jag och lilleman har ju varit innesnöade hemma hos mamma dom senaste dagarna. Varning klass två på vägarna, snöyra och glashalavägar till trots gav vi oss iväg efter att ha avvaktat in i det sista.
Sen fick vi fara hem om till oss så jag kunde göra mig i ordning och lassa in julklappar i bilen.
Och nu sitter vi här efter en mysig julafton och känner lugnet + den obligatoriska julångesten från min sida. Det känns som att jag har lyckats gå upp fjorton kilo trots att jag ratat julgodiset och inte ätit ett dugg mer än vanligt. Men så är det alltid för mig.
Och fortfarande hoppas jag att någon sorts julkänsla ska infinna sig, för trots underbara paket, mysigt sällskap och god mat, så känns det mindre och mindre som jul, ju äldre jag blir.
No comments:
Post a Comment