Ju mer jag tänker på det, desto mer taggad blir jag. Jag vill verkligen ha ett promenadband, Tänk vad skönt att få gå på det och bara rensa tankarna när Lilleman gått och lagt sig. Så skönt att kunna röra sig mer så att jag kan tillåta mig mer. För det är det, det handlar om för mig. Jag tränar för att jag mår bra av det, för att det känns så jäkla skönt och för att det får mig att tillåta mig att äta mer. Mer av det jag vill. Jag mår inte lika dåligt efteråt och jag kan äta sånt som jag tidigare behövt stoppa fingrarna i halsen för. jag tränar inte maniskt för att bli mager och sjuk igen. Jag tränar för att tillåta mig själv att leva ett så normalt liv som möjligt. För att slippa hå ångest över att äta borta. Träningen hjälper mig till ett liv utan ångest.
Det är det vissa inte förstår.
No comments:
Post a Comment