i reklambladet från en relativt stor matvarubutik (kommer från danmark, har en svart hund som logga, ni vet vilken jag menar) såg jag att dom sålde färdig kanelbullsdeg på rulle för bara 10 kr. klipp tänkte jag och blev jättesugen på kanelbullar. så när vi skulle åka hem från mamma, kiddot och jag så skulle jag in om och ha en åtta - tio sådana rullar. bra att ha, ju.
springer ett varv i butiken och kollar överrallt. inga rullar. kollar i korgarna där dom brukar ha veckans varor. inga rullar. kollar kylen. inga rullar. frågar killen som jobbar, ingen av de vanliga gulliga killarna eller tjejerna utan nån ny. "dom är där borta" säger han och pekar mot mjölet. springer dit och kollar. inga rullar. frågar om han kan visa. då springer han bort till mjölet, sen till korgarna, "konstigt, dom var här innan idag?". "kan dom ha tagit slut" frågar jag. "ja, eller så har vi inte fått några"
konstig, pinsam tystnad från min sida. sen vänder jag och går och betalar.
ibland undrar man hur förvirrade dom är i affären. om dom låg där innan så måste ni ju ha fått dom och har ni inte fått dom så låg dom inte där innan. så enkelt är det.
och nu ligger jag i soffan och förbannar hela situationen, för jag vet att min sjuka garanterat hade botats av ett par kanelbullar.
No comments:
Post a Comment