ni kanske vet hur det är. man har suttit där i soffan hela kvällen och liksom kämpat för att hålla sig vaken. man har suktat efter sängen som om det vore den sista chokladbiten i hela universum, men att gå och lägga sig klockan sju, det är det ju bara barn och åldringar som gör.
men så äntligen är klockan tillräckligt mycket, man går och tvättar ansiktet, borstar tänderna och annat sånt som man gör, kryper ner i sängen, lägger huvudet på kudden och drar täcket över öronen.
bara för att inse att man är för trött för att somna.
vilket antiklimax.
No comments:
Post a Comment