Jag förstår att det är svårt att fälla någon för våldtäkt utan dom synliga bevisen. Blåmärken, sår och blod. Jag förstår hur lätt det är att ha sex med någon på fyllan och sedan ångra sig, kanske skämmas så mycket att man skriker våldtäkt! och övergrepp! (eller förstår och förstår, jag hade inte gjort det, men det finns nog dom som gör och då kan vi ju inte hänga oskyldiga snubbar eller brudar för det).
Men samtidigt måste ett nej få vara ett nej. Det är min kropp och om jag säger nej, då måste det få lov att betyda nej och inte "okej, det är fritt fram för dig att göra övergrepp på min kropp, jag ba skoja lite). Det måste få räcka att bara säga nej.
Killen/tjejen var för full/för dum/för någonting annat för att höra/fatta/vilja höra ett nej. Det händer säkert. Man måste tydligt ha klargjort att man inte vill ha sex. Då räcker det enligt domstolarna inte med att bara ha sagt nej. Men hur vet jag egentligen att killen/tjejen inte bara skiter i att jag sagt att jag inte vill. Hur vet jag att dom inte fortsätter ändå. Om jag upprepar mitt nej och dom ändå inte slutar - är det jag som har gjort fel då.
Skulden läggs bara mer på offren. Jag borde ha gjort (mer) motstånd. Jag borde ha skrikigt. Kanske sa jag inte nej tillräckligt högt. Kanske, kanske gjorde han/hon ingenting fel. kanske är det mig det är fel på.
Det finns undantag då det räcker med att bara ha sagt nej. Om man t.ex har varit rädd för förövaren, då kan det räcka. Eller om man har varit för påverkad för att göra motstånd. Då kan det räcka.
Det här med övergrepp är så stort och luddigt. På något vis måste vi hitta ett sätt att skydda dom som faktiskt drabbas och gallra ur de som skriker varg. Ingen oskyldig ska dömas, men det får inte heller fortsätta vara så att kvinnor/tjejer/män/pojkar/barn inte vågar anmäla och berätta för att dom är rädda att inte bli trodda. Eller ännu värre; bli ännu mer skuldtyngda än dom kanske redan känner sig.
Låt mig berätta en av alla dessa historier som inte ska få lov att stoppas in i ett mörkt hörn och glömmas bort. En historia som förtjänar att se ljuset och inte stängas inne på grund av skuld att man inte gjorde tillräckligt.
En tjej var otrogen mot sin pojkvän med en man. Efter den där första gången dom hade sex, ville hon inte mer. Hon ångrade vad hon hade gjort och ville bara glömma och gå vidare. Ett sånt där dumt misstag. Killen hon varit otrogen med höll inte med. Om hon inte gick med på att ha sex med honom eller på andra sätt "göra det skönt för honom" skulle han berätta för hennes pojkvän att hon varit otrogen mot honom. Rädd som hon var för att hennes misstag skulle förstöra hennes förhållande och förändra hennes liv negativt gick hon med på detta. Under nästan ett halvt års tid krävde han sex av henne på detta viset. Han tyckte inte att han gjorde övergrepp på henne varken fysiskt eller psykiskt - hon gillade ju honom ju. Hon ville ju egentligen vara med honom. Att hon sa att hon inte ville och att hon grät hela tiden, det var bara någon skum lek. Liksom för att hålla honom på halster. Eller hur?.
För mig var det ett övergrepp. Ett jävligt stort ett.
Och jag behöver #prataomdet.
No comments:
Post a Comment