det känns som om vårt förhållande inte är så bra just nu. jagh ar inte riktigt den tid för dig som jag skulle vilja ha (egentligen har jag tid, kanske är det så att det här förhållandet känns lite oinspirerat.). när vi väl pratar känns det som om det mest är jag som har ansvar för att hålla igång samtalet och det slutar med att jag bara radar upp saker jag har gjort under dagen. idag har jag, osv.
men jag vill inte ta en paus. och jag vill inte ge upp. för jag känner att om jag bara ger det tid, vårdar vårt förhållande lite och om du bjuder till en aning, då kan vi vända på den här nedåtgående spiralen. kanske kan jag börja berätta roliga anekdoter igen (som den om evert elgubbe på parkeringen, förut idag.) då kanske jag också känner att lusten att visa dig fina bilder kommer igen och ge dig tips på bra musik och bjuda in dig i mitt innersta, det där stället där alla mina känslor bor, igen.
men än är vi inte där, för just nu vill jag bara berätta för dig att idag har jag mysfikat med maria och tyramelker, fast jag mådde lite dåligt så det blev egentligen inte så mycket fikat. jag och mina killar har varit och gratulerat världens bästa mammis med melissa horn biljetter på födelsedagen och jag snöt dom sista fingarnen på netto och räddade ytterligare en stackars ledsen orkidé. nu ska jag betala räkningar, skriva på en massa viktiga papper som ska skickas iväg och sen ska jag virka några fler rutor till samlingen.
men imorgon. imorgon hoppas jag på att ta det första steget tillbaka.
och jag hoppas att efter det första steget så bara fortsätter du framåt ;)
ReplyDelete