"När inte ens en häst får se ut som en häst blir det svårt att förklara för sina barn varför det är helt okej för en människa att se ut som en människa."
nu när jag ändå bara sitter här i sjukstugan tänker jag slå samman mina små hovar till en stor applåd för majsan. med bara ett par ord förmedlar hon sanningen i det här inlägget och meningen som jag snott till rubriken ovan kommer att sitta kvar länge.
Hehe, det blev bara så på just den bilden, dom stod och prata och jag passa på och fota. Han är inte speciellt sträng, inte mot mig i alla fall! Men precis som i andra kulturer så handlar det helt om vilka svärisarna är, jag har en hel del vänner som är gifta med japaner också och det är verkligen från familj till familj men jag är rätt säker på att japanska familjer är lite strängare än t ex svenska. Det är lite mer press och lite mer inblandning och det beror nog mycket på oss utländska fruar också. Jag tycker man kan se ett tydligt mönster att de utländska fruar som i alla fall försöker här i Japan har mindre problem än dom som gömmer sig i en utlänningsbubbla och vägrar göra som japanerna gör. Yujis familj har aldrig uppmärksammat mig speciellt mycket, vare sig med en massa "Åhhh en utlänning" eller "nu ska du minsann göra såhär". Jag fick lite intrycket i början att dom kanske tyckte att jag nog bara kom sådär i förbifarten och att jag snart skulle ha försvunnit igen :P Inte för att dom inte gillade mig utan för att jag inte är japan och de flesta orkar inte och flyttar tillbaka.
ReplyDeleteDet är bra att du frågar :D det är många som inte gör det och istället bara tror. Då blir det lite tokig ibland :D