En annandag.

Trots att jag helst spenderar mina mellandagar i soffan framför en härlig film och paradisasken i knät (ok, shopping också), ska jag snart hoppa i duschen och packa det sista för en tur till hem till mamma. När hela familjen jobbar mellandagar är det lyx och väldigt uppskattat att ha en mamma och syster som kan ställa upp med barnpassning. 

En del annat ska också hinnas med innan klockan slår 14.30 och det är dags för dagens jobbpass, så det är bäst att jag sätter lite fart.

Hoppas att ni kan njuta i lugn och ro av era mellandagar. 

God Jul!

Ville bara passa på att önska en riktigt GOD JUL till alla er därute innan vi hamnar i matkoma på nytt. Vi började ju fira jul redan igår på grund av knasiga scheman under helgerna. 

Hoppas att ni får riktigt mycket god mat, massor av härligt sällskap och kärlek från era nära och alla julklappar ni kan önska er. 

Så hörs vi sen. 

Uppdatering; magsjuka.

Kiddot verkar må bra nu, inget kräk på 24 timmar och han har ätit både fil och chokladglass.

Själv mår man inte lika finemang. Natten som gick var fruktansvärd och just nu ligger jag i soffan med världens magknip. Men jag har iaf fått behålla en bulle med björnbärssylt och lite te. Underbart!

Kräksjuka igen.

Sjukt kul. Not.

12.12.12

Sitter och dricker te och tittar på Ace of Cakes.

Varför jag inte gillar vintern.

Det finns tre anledningar. Ok, det finns fler, men idag nöjer vi oss med tre. 1. Det är mörkt. Men med lite juleljus så överlever man, right? 2. Det är kallt. Men det finns bara dåliga kläder och bra väder, eller hur det nu va, så jag har underställ, thermoställ, super skor och vantar, mössa, halsduk. Så jag antar att jag överlever det också. Men 3. SNÖN!! Den klarar jag helt enkelt inte av. Ok, det är fint att sitta inne när det snöar och snö till jul är ju mysigt. Och jag vet att barnen älskar snö. Men jag hatar att behöva skotta fram bilen i minusgrader och behöva köra till jobb spänd som en fjäder. Hatar det.

Det var bara det.

Nu snöar det igen.

Skitmycket.

Det var bara det jag ville säga. 

Happy birthday, vettja.

Jag fick blommor och choklad i födelsedagspresent. Och kräksjuka. Jag fick kräksjuka. Stort grattis till mig!

Man blir helt enkelt mörkrädd..

Artikeln hittar ni HÄR.

Honey, I'm home!

Det mest kärleksfulla sättet att hälsa sin sambo när han kommer hem efter en natt på jobbet är nog inte att lyfta huvudet från kudden, kisa och utbrista "Åh, nej!". 

Vi måste #prataomdet

Heta debatter. När är en våldtäkt just det - våldtäkt? Det räcker inte med att säga nej, förövaren måste ha förstått att man menat nej. Och man måste ha gjort motstånd. 

Jag förstår att det är svårt att fälla någon för våldtäkt utan dom synliga bevisen. Blåmärken, sår och blod. Jag förstår hur lätt det är att ha sex med någon på fyllan och sedan ångra sig, kanske skämmas så mycket att man skriker våldtäkt! och övergrepp! (eller förstår och förstår, jag hade inte gjort det, men det finns nog dom som gör och då kan vi ju inte hänga oskyldiga snubbar eller brudar för det). 

Men samtidigt måste ett nej få vara ett nej. Det är min kropp och om jag säger nej, då måste det få lov att betyda nej och inte "okej, det är fritt fram för dig att göra övergrepp på min kropp, jag ba skoja lite). Det måste få räcka att bara säga nej. 

Killen/tjejen var för full/för dum/för någonting annat för att höra/fatta/vilja höra ett nej. Det händer säkert. Man måste tydligt ha klargjort att man inte vill ha sex. Då räcker det enligt domstolarna inte med att bara ha sagt nej. Men hur vet jag egentligen att killen/tjejen inte bara skiter i att jag sagt att jag inte vill. Hur vet jag att dom inte fortsätter ändå. Om jag upprepar mitt nej och dom ändå inte slutar - är det jag som har gjort fel då.

Skulden läggs bara mer på offren. Jag borde ha gjort (mer) motstånd. Jag borde ha skrikigt. Kanske sa jag inte nej tillräckligt högt. Kanske, kanske gjorde han/hon ingenting fel. kanske är det mig det är fel på. 

Det finns undantag då det räcker med att bara ha sagt nej. Om man t.ex har varit rädd för förövaren, då kan det räcka. Eller om man har varit för påverkad för att göra motstånd. Då kan det räcka.  

Det här med övergrepp är så stort och luddigt. På något vis måste vi hitta ett sätt att skydda dom som faktiskt drabbas och gallra ur de som skriker varg. Ingen oskyldig ska dömas, men det får inte heller fortsätta vara så att kvinnor/tjejer/män/pojkar/barn inte vågar anmäla och berätta för att dom är rädda att inte bli trodda. Eller ännu värre; bli ännu mer skuldtyngda än dom kanske redan känner sig. 

Låt mig berätta en av alla dessa historier som inte ska få lov att stoppas in i ett mörkt hörn och glömmas bort. En historia som förtjänar att se ljuset och inte stängas inne på grund av skuld att man inte gjorde tillräckligt.

En tjej var otrogen mot sin pojkvän med en man. Efter den där första gången dom hade sex, ville hon inte mer. Hon ångrade vad hon hade gjort och ville bara glömma och gå vidare. Ett sånt där dumt misstag. Killen hon varit otrogen med höll inte med. Om hon inte gick med på att ha sex med honom eller på andra sätt "göra det skönt för honom" skulle han berätta för hennes pojkvän att hon varit otrogen mot honom. Rädd som hon var för att hennes misstag skulle förstöra hennes förhållande och förändra hennes liv negativt gick hon med på detta. Under nästan ett halvt års tid krävde han sex av henne på detta viset. Han tyckte inte att han gjorde övergrepp på henne varken fysiskt eller psykiskt - hon gillade ju honom ju. Hon ville ju egentligen vara med honom. Att hon sa att hon inte ville och att hon grät hela tiden, det var bara någon skum lek. Liksom för att hålla honom på halster. Eller hur?. 

För mig var det ett övergrepp. Ett jävligt stort ett.

Och jag behöver #prataomdet.

Det verkar som om någon tror att jag har lite för mycket pengar.

Igår tjyvstartade jag rödbetssallad-och-köttbulls-knäckemackan (jag vet att det kanske inte nödvändigtvis är juligt, men för mig är det, det. Sen äter jag det fram till mars någon gång innan jag återigen gör uppehåll inför julen.). Men det skulle jag inte gjort. Pang och knak sa det och något hårt i min knäckemacka knäckte av en stor bit av min kindtand. Det gjorde inte jätteont. Inte då. Senare på kvällen blev det molvärk i tanden och idag går det inte att tugga med den sidan så som det isar och ömmar. Tanden bredvid ser dessutom sprucken ut. 

Och som om detta inte är illa nog och att jag dessutom ser alla mina julklappspengar flaxa iväg som ur någondålig serietidning så har tydligen tandläkaren en ytterst lukrativ säsong. Bästa budet om tidsbokning; 6/12. 

Grattis till mig. 

Att förmodligen hamnat i någon sorts andra andning, eller nåt.

Med tanke på att jag jobbat 27,5h i helgen, sovit sammanlagt 3h 18m i natt och blev brutalväckt av telefonsamtal från jobb i morse (dom behövde akut hjälp att täcka upp några timmar vilket nog förlänger min totala jobbhelg ned 5,5h) borde jag vara alldeles nära-döden trött. Men icke. Hade det inte varit för att jag inte gillar att sitta uppe när jag är ensam hemma så hade mitt "hunted" maraton inte varit över än.

Man är inte riktigt som man ska vara alltså.

Skogens alla (hus)djur.

Klockan är sent. Det är mörkt. Kanske lite fuktigt och disigt också. Man har jobbat många, långa timmar. Det enda man vill är att få komma hem till sin nutella-burk och sängen. Få räta ut varenda muskel i kroppen och sooova.

Man vill inte köra hela sträckan hem i 40 km/hm, bromsa konstant eller eventuellt sladda av vägen på grund av något djur som inte har vett att gå och lägga sig.

Så lelle räven/katten/hunden/elefanten - gå hem!

Sen sist..

Nedräkning pågår.

Väskan är packad. Klockan står på 05.15. Har mentalt klarlagt allt som ska packas ned imorgon bitti. Listan till Gekås är skriven.

Viktigast är svart nagellack, Pippis Hoppetossa och locktång. Och eventuellt underställ och ugnsformar. Och några tomtar och kokböcker. Och böcker till Kiddot och lego.

Herregud. Och då ska man först överleva Ladies Night. Det måste innebära att det är legitimt att köpa ett par paljettshorts eller nåt under dagen imorgon va?

Nä. Vi hörs imorgon va?

Det där med träning.

Det funkar inte riktigt för mig. Eller, det är ju inte så att det är träningen i sig som inte funkar, utan mer min brist att klara av att göra saker med måtta.

Ska jag träna gruppträning på gymmet så måste jag göra det VARJE DAG och FLERA PASS.

Ska jag gå promenader måste jag minst gå MILEN  och VARJE DAG.

Ska jag träna hemma med Jillian eller Bob måste jag köra FLERA och LÅNGA PASS.

Everything in moderation borde tvångstatueras in i min panna.

Därför har det blivit så att jag lagt av med träningen. För jag mår ju inte bra av det. Hade jag mått bra av att träna som ovan, så fine. Träna på. Men jag gör ju inte det. Jag blir manisk och värken blir värre än vanligt.

Men så har jag på sistone liksom bombarderats med inspiration från bl.a Katta Kvack och andra bloggerskor. Katta kör 15 om dagen och det känns ju lagom. Jag tänker hålla där. Att 15 är målet, 20 är max och 10 är ok. Sen får vardagsmotionen räcka utöver (går och hämtar och lämnar på dagis, går till affären, tar trapporna och kilar runt lite extra på jobb).

Och så tänker jag upprepa mitt nya mantra flera gånger om dagen. Everything in moderation. 

Cassey Ho

I alla fall. Idag körde jag Pilates Bootcamp med Cassey Ho - Kill that muffintop. Den varar bara tio minuter, men ibland räcker det.

Trucks and tractors.

Har fastnat för realityserien Farm Kings. Det handlar om en bondgård och familjen som driver den och av någon outgrundlig anledning så kan jag inte slita mig. 

Fast jag tror att det kan vara den här killens fel.

OBS! Detta hotellet ska vi bo på.

Rica Hotel No. 25

Not too shabby. 

BTW, om någon har något supertips på trevligt matställe runt Nordstan så tas det tacksamt emot. 

Saker som man tackar ja till och man sedan ångrar sig enormt angående.

I ett mycket svagt ögonblick för massor av månader sedan råkade jag gå med på att följa med på en resa. En BUSSRESA! Till Sveriges andra största stad för att se LADIES NIGHT! Huu!

Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kunde lyckas övertala mig till det. Jag måste ha varit fullt upptagen med att pilla på ajfånen och dricka kaffe. Bussresor och en "tjejkväll" där man ska stå och sjunga och vråla och titta på låtsas striptease (vad vet jag?) utfört av medelålders män (inte är det Channing Tatum iallafall) och bli alldeles till sig i tant-trosorna. 

Det är inte min scen, så att säga. Jag genomgår hellre valfri tandläkarbehandling. Min enda livboj just nu är sällskapet. Måtte sällskapet göra att jag kommer levande ifrån detta. 

Vi ska bo på fint hotell och just nu ser jag mest fram emot Nordstans shopping, jakten på mysigt ställe att äta under lördagskvällen och hotellfrukosten. Och kanske sängen på rummet. 

Så vad packar man med sig när man ska iväg på en sån här tillställning? Förutom det vanliga (smink-rengöring-ansiktstvätt-tandborste-kam-rena underkläder). 

När man känner sig minimalt taggad är det även svårt att föreställa sig att man skulle vilja ta på sig något annat än raggsockor och långkallingar på kvällen. 

Hotellrum är ju som gjorda för tv-serie maraton, men jag antar att datorn måste stanna hemma pga. måste vara social och sånt. 

Herregud och/eller någon annan/valfritt helgon hjälp mig ta mig igenom dessa närmaste dagarna och smuggla något väldigt kul i välkomstdrinken så att jag får kraft nog att dra på klänningen och glitterögonskuggan. 

Att bara göra precis vad man känner för.

Har en dag (fem timmar) helt för mig själv. Har en hög med tvätt som jag borde vika, en massa sminkborstar som skulle behöva tvättas och en pall från IKEA som skulle monterats ihop. Istället äter jag satsumas, dricker english breakfast tea, tittar på Silent Hill och funderar på att smälla ihop en vetedeg.

Ibland är det det enda man behöver göra. 

Gårdagens sushi-lunch

1, 2, 3 - snaark!

Har jobbat helg. Klockan är 15.52 och jag känner mig ungefär så pigg som zombiesarna i "the walking dead" ser ut. Funderar på att bara precis goffa i mig en pizza, däcka på soffan och inte krypa därifrån förrän klockan börjar närma sig iallafall halv åtta. Klockan ringer ju trots allt 05.15 imorgon bitti.

Det är fan inte lät att känna sig nära pensionsåldern när man bara är 25 bast. 

Kladdkakans dag.

Klockan är 19.31 och det känns inte som om det är socialt anpassat att börja baka kladdkaka vid den här tiden. Så får det vara hur det vill med vilken dag det är.

Dock har jag en liggandes i frysen, frågan är bara om man egentligen borde falla för frestelsen och tina upp en bit eller man skulle försökt och hitta karaktären som uppenbarligen ligger och lagar sig någonstans och brister i sitt jobb.

Har ni njutit av kladdig chokladkaka idag?

Brooch the subject.

Hoarding, no more!

Ni vet hur mycket kläder man själv kan samla på sig under fyra års tid. Tänk er då att det istället gäller ett barn. Ett barn som hela tiden växer och har haft en garderobsuppsättning i sammanlagt 10-ish storlekar och med en mamma som inte stått ut att slitas från någonting. Det är ofantliga mängder kläder. Tur att plaggen är små.

Men nu börjar platsen tryta och det ska sorteras i högar. Slängas, skänkas och behållas till eventuella barn i framtiden.

Så nu vet ni vad denna morsan sysslar med idag.

På sparlåga.

Vaknade till en ledig dag med strålande väder, men min energi ligger någonstans i nivå med fotknölarna. Så istället för att vara hurtbullig och ta en långpromenad sitter jag och degar på soffan, ströglor på säsong 2 av "Whitechapel", surfar efter totalt onödiga prylar på ebay och väntar på att det ska bli dags att dra sig mot frissan. Som vanligt har jag noll inspiration till håret heller. Det är bara långt. Och just nu ganska brunt. Så man kan ju hoppas att frissan har en hel massa bra idéer i bakfickan.

Utöver det ska det fortsätta slappas hemma hos svärmor i eftermiddag med kaffe och någon sorts mumsig fika och dom enda måstena som hänger över mig är en sväng på Apoteket och däckbyte.

Kanske blir det en ganska bra tisdag, energisparläge till trots.

"Jag ser något som är grönt"

Tittar på "Björnbröder" med Kiddot och ska snart njuta av resterna av världens godaste pecannötspaj innan det är dags att köra och lämna av honom hos mormor så att jag åka och jobba lite. Det är skönt med helger då man hinner både mys och jobb.

Boooooo!

Bilden är lånad härifrån.

Att det är Halloween ikväll har väl ingen lyckats missa. Jag vet att Halloween är amerikanskt hittepå, men det skadar aldrig med ursäkter att göra vardagen lite festligare. Dock postponar vi till på fredag eftersom jag fortfarande är lite krasslig. Så (tecknade) skräckfilmer, läskiga Halloween-specials av våra favoritserier (för mig och sambon), spindelmuffins, chicken nuggets i spökform (sambon och jag äter nog någon god fläskfilegryta), skrämmande (gott) godis och allmänt ljusmys får vänta till helgen. Om det visar sig att jag är fri från jobb så går vi all in!

Kanske t o m blir en riktigt läskig film för mig och sambon. En riktig rysare. Trots att jag egentligen inte klarar av skräckfilmer för att jag blir så rädd att jag nästan kissar på mig ÄLSKAR jag det. Dock har konsumerandet av sådana filmer minskat drastiskt sedan jag jag och Kiddot blev ensamma hemma fem nätter i veckan. 

Man är ju lite av en fegis. 

Åter på banan.

Kräkissjukan är puts väck och jag känner mig nästan som vanligt igen. Lite svagare i benen än man brukar, men så är det ju alltid när man varit krasslig. Just nu är jag mest sugen på fluffiga vetebullar. Ni vet sådana utan fyllning. Bullar mjuka som moln som man både kan äta med smör och ost eller helt som dom är till kaffet.

Så frågan är om orken räcker till att sätta deg, eller om det blir ytterligare en dag i horizontalläge på soffan.

*örgghhh*

Perfekt promenadväder - vindstilla och solsken - och jag ligger och kräker på soffan.

Lycka!




(alltså inte PÅ soffan. Ni fattar vad jag menar.)

Frankenstorm.

Sitter och följer "Hurricane Sandy" på cnn och olika andra nyhatesflöden. 

Man får liksom en klump i magen när man tänker på vad naturen kan hitta på och man mår ännu sämre när man tänker på att man gnällt sig hes om vädret trots att det gällde väderlek som framstår som perfekt charterväder i jämförelse. 

#frankenstorm =

Bilderna hittar ni här, här och här

Stormvindar och koladröm.

Hade en ledig fredag igår så jag drog med familjen (och svärmor) på mikaelimarknad i grannbyn. Vi handlade alldeles för mycket gottigheter, åkte karuseller och försökte undgå att bli träffade i huvudet av flygande föremål, due to världens storm. Lyckades få ett plastbord i ryggen och en karamellförsäljares skylt i knävecken. 

Efter ett par väldigt kalla timmar på marknaden åkte vi hem och svidade om och körde hem på födelsedagsmiddag hemma hos finaste mor. Hade en väldigt mysig kväll med god mat och trevligt sällskap. 

En fredag som verkligen visade sig bli ganska bra, trots köldknäppar, vindbyar och ett litet Kid som fick totalt hjärnsläpp med jämna mellanrum. 

Nu är det snart dags att hoppa i pantalongerna och bege sig mot jobb. 

What's the word, hummingbird?

Det är en lite grå och dimfuktig torsdag i min del av skåne. Jag multitaskar kolasås-kok, lunchlådepackande och planerar morgondagens besök på mikaelimarknaden, samt dricker alldeles för många muggar te och maratonglor på "Modern Family". 

Ni då?

Kokosdrömmar

Småkakor alltså. Så jäkla gott!

Sådär

Vädret är lite sådär och min kropp känner sig lite extra ömklig idag så jag och Kiddot har en sån där mysdag idag. Vi hade tänkt dra över en sväng med dammsugaren lite senare. Men annars sitter vi mest på soffan och avverkar filmer. Sådär som man gör en sån där dag som bara liksom skriker "sådär". 

Och så kanske vi bakar lite kokosdrömmar. Mest för att få känna oss lite produktiva. 

Underbara höst!

Idag har vi njutit för fullt här hemma. Och så har vi tvättat, städat, diskat och städat bilen. Men mest har vi njutit. Mysfikat hos svärmor, eftermiddagspromenerat, kelat med mycket mysig katt och pratat med en skock får. 

Saker man kan göra när man jobbar alldeles för lite.

Gå långa promenader - i solsken OCH regn. Fast regnet tog jag inget foto på. Ajfånar är inte så förtjusta i regn.

Göra egna örhänge med snajsiga fjädrar. Min inre bohem jublade och ville plocka fram långkjolar och glasmosaik, men jag stoppade mig själv där lite. Men en dag, när min ateljé är ett faktum, då jäklar. Har dessutom kladdat med nagellack och chokladbiskvier. (dom rosa ska såklart föreställa tuttar, bröstcancer-månaden till ära, men det syns inte så bra eftersom vit choklad är lite mer temperamentsfull än vanlig).

Ta turer till havet med svärmor och Kiddot och äta Happy Meal till kvällsmat.

Egentligen hade jag en massa annat också på agendan. Typ rota fram vinterkläder, sortera fyra års barnkläder i spara/sälja/skänka, packa ner balkongen i källaren, eller möblerna och grillen åtminstone. Men dom sakerna är inte lika kul, så jag skjuter det lite på framtiden.

Error

Och nu har jag lyckats göra inläggstexten gigantisk. Trots att den är normal i skrivläget. Känner att jag skiter i det här och går och målar naglarna istället.

Och dricker julmust.

Och hur är vädret hos er, månne?

Här fortsätter det att regna. Kiddot alternerar soffmys framför madagaskarpingvinerna och ihärdigt legobyggande. Själv drivs jag en aning närmare vansinnets brant av bloggers stilmallar. 

Dripp, dropp.

Det var ju hemskt rent vad det kan regna den här hösten. Man blir ju alldeles fuktskadad. 

Eye of the tiger.

Det är kanske lite ridiculous, men varje gång jag sprungit uppför den här trappan känner jag för att skuggboxas lite och knyta nävarna mot skyn. Göra en liten dans. Som Rocky.

Bara så att ni vet.

Resten av dagens väder ser inte heller så lysande ut.

Så vad ska man hitta på istället då?

Lite vatten har väl ingen dött av?

Det stod långpromenad på schemat denna morgonen. Hade t o m ställt klockan på 8 min enda möjliga sovmorgonsdag. Men vädret ville annorlunda. Helt ärligt vaknade jag till världens skitväder och jag vet att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, men vem vill trava runt ensam i syndafloden liksom? Så vi skrinlägger dom planerna tills vidare.

Vad hittar ni på idag?

Sunny days.

Vädret är ju alldeles lysande idag (pun intended). Kanske skulle man förflytta häcken från soffan och se till att få lite fason på ansiktet innan sambon stiger upp. Så att man är redo om någonting händer liksom. En lång promenix längs havet exempelvis.  

Just nu är det lite svårt att vara mamma.

Vi har det lite kämpigt här hemma just nu. Min grabb han är så ledsen jämt. Och arg. Ingenting är bra och han kan ingenting. Jag som trodde att det var i den här åldern som dom kunde allt. Själv. Och det är kiv jämt. För att jag bredde smör på fel sida av mackan. För att han inte ville ha yoghurt fast han sa det. För att han inte får lov att ligga och liksom trycka med fötterna på mig hela tiden. För att han vill gå och lägga sig och sedan ångrar sig. För att han vill borsta tänderna med hela innehållet i tandkrämstuben. För att han vill hem till pappa nu men om vi inte kan åka på studs, då ändrar han sig och vill stanna. För att han missförstår och inte lyssnar. För att jag inte förstår vad han vill. För att han är hängig, snuvig och hostig. För att jag är trött och har en klump i magen och det värker i mina leder och ringer i mina öron. Så trött att jag bara vill gå långa promenader med Mumford and Sons i öronen eller sitta i soffan och försvinna in i någon serie. Han leker ju så fint själv och vill ändå inte ha mig med. Han är nöjd att jag bara är närheten, lite vid sidan om. Men så kommer ångesten. Vilken kass mamma man är som inte leker mer med sitt barn. Stimulerar. Som inte flår runt överallt på djurparker och lekland och plockar svamp och äpplen och grillar korv och fiskar torsk och binder kransar och plockar ekollon och leker lera och målar fingerfärg och bakar småkakor och GÖR saker HELA tiden. 

Så går dagen. Vi är sura och arga, men också lite glada och skrattar. Vi myser lite i soffan, han leker lite lego, vi äter och dricker och är. Och det är en massa pip. Han liksom gnäller hela tiden. Låtsas gråta och säger att han inte alls piper ("jag är ju ledsen"), när vi bråkar. Det där pipet som gör mig så frustrerad. Som gör oss ovänner. Det följer med mig som is i magen när han har lagt sig. För tänk om han tycker att hans mamma bara är sur och skäller jämt. Tänk om jag är sån. Tänk om det är JAG som gör honom ledsen. 

Och så blir jag lite rädd att han kanske inte vet hur himla mycket jag älskar honom. För att vi bråkar så mycket. Men det gör jag ju. Mer än någonting annat. Ibland är det bara så svårt att få det sagt mellan alla kamper om att äta upp maten och ta på sig jackan. Tänk om han växer upp till en olycklig pojke för att hans mamma bara skällde och aldrig visade hur mycket hon älskade honom. 

Och så gråter jag en skvätt. 

Sen torkar jag tårarna. Tvättar av sminket och går in och lägger mig i hans trånga säng. Släcker ficklampan som ligger tänd. Snusar honom i håret och viskar att jag älskar honom. För det gör jag ju. Och jag hoppas att han hör fast han sover. Jag hoppas att han vet. 

Gick jag i ide och vaknade lagom till våren?

Igår läste jag överallt på nätet om "frost!", "blixthalka!", "kallt som fan!" och "jävla skit, då var det till att börja skrapa rutorna på bilen igen!". Jag plockade fram vinterjackan. Idag vaknade jag till solsken och vårkänslor (nåja, när jag steg upp hade solen inte gått upp än, men det var vad jag möttes av sen. Hade jag inte varit helt bombsäker på att det är oktober hade jag trott att våren var på intågande. Så när Robin steg upp snörade jag på mig skorna och drog ner kepsen om ögonen och bytte femkilometers PW:n mot en åttakilometers dito. Helt underbart!

Nu känns det däremot en aning ogjort eftersom jag fick mördarsug efter något sött och har satt i mig en mindre ponnyhästs vikt i chokladbiskvier och start! med yoghurt.

Så det kan gå.

Den förlorade bloggerskan återvänder.

Jag önskar att titeln kunde kännas helt sanningsenlig, men jag vet helt enkelt inte. Allting jag skriver för tillfället känns så väldigt substanslöst. Lite tomt, lite ytligt, man ska bara snudda lite grand på dom där allvarliga ämnena ibland, det får inte bli alldeles klumpigt i halsen och tårögt, för kanske är man för djup då och skrämmer bort folk. Det får ju inte blir jobbigt och tungt och kanske är det så det ska vara i en blogg. Ljust och lättsamt och fairytales och badbomber. Men livet är ju inte så och det är kanske där jag kommer i konflikt med mig själv. För JAG är ju inte så heller. Jag kan vara glad och skojsig och the whole nine yards, men lika ofta (oftare) kan jag vara lite svår och besvärlig, lite nedstämd, lite tyngre än andra. 

Och man vill ju inte lägga ut all det alltid. Man blir ju lätt så öppen i bloggen när man sitter därhemma i sin Ektorpsoffa och dricker sitt Zoegaskaffe och tror att den enda som läser ens blogg är en själv och farmor. Då är det ju inte så farligt. (Man glömmer liksom bort som där resterande 100-ish läsarna som sitter därhemma och tycker och tänker, eller skiter i vilket)

Så om man inte ska skriva om allt det där jobbiga och obekväma, vad ska man skriva om då? 
Om man jobbar mycket och sen kommer hem till familjen är tiden att sitta och mecka i photoshop ganska minimal, så fast att jag tycker att det är skitkul med en massa kollage på saker som jag tycker om och vill tipsa om, så har tiden inte räckt till. Dessutom lever nog familjen här hemma ett ganska ointressant liv för tillfället. (Inte nödvändigtvist tråkigt och absolut inte tomt, men hur många inlägg kan man egentligen skriva om att man har suttit och myst på soffan, klämt in en PW och sen ägnat resten av kvällen åt att dammsuga, koka potatis och se på "The Mob Doctor"). Dessutom har vintern kommit till vår del av Sverige och jag som hatar kylan drar mig för att gå ut (mer än lämning och hämtning på förskolan och mina små PWs).

Resten av vårt liv har liksom gått lite på lågfart. Jag önskar att jag äntligen kunde få börja skriva om vårt hus och renovering (men vi har inte hittat något hus än, det börjar kännas lite hopplöst) eller om en bebis som bakas (hela bloggvärlden verkar gå med magarna i världen, men bageriet här har tagit tjänstledigt). Inte ens min träning har något nyhetsvärde. Att jag travar på i skogen ett par dagar i veckan och att Jillian kickar skiten ur mig på vardagsrumsgolvet intresserar väl inte nån. 
Och någon pinsam frågelåda som slutar med två kommentarer (syrran som frågar när man kommer och hälsar på och ett spam från någon snubbe i Colorado som försöker kränga magnetiska armband mot övervikt)

Men, när jag ser att det fortfarande är massvis som tittar in här varje dag och jag t o m blir efterlyst i kommentarerna av finaste Majsan, då måste jag ju visa att jag lever. Och kanske producera något enstaka inlägg. Jag lovar att försöka lite hårdare. För att jag har så fina läsare. 


(texten mitt i inlägget är trång (tät) och konstig, men eftersom jag inte fattar vad som blev fel är det beyond min förmåga att fixa det)

The fall is coming (vare sig vi vill eller ej)

Här regnar det katter och hundar och blixtrar och dundrar. Och istället för att hänga läpp och slita mitt hår (så som jag känner för) så har jag tänt åttatusentrettiofem värmeljus, gjort världens största balja med te och myst ner mig under vargpläden. Världens bästa köp btw. Tänker inhandla en björn till sovrummet också, det kanske kan höja värmen lite i vinter. Jag kommer aldrig att vilja lämna min säng.

Same ol, same ol dilemma

Det känns som om jag upprepar mig med jämna mellanrum här på bloggen och nu är det dags igen. What to do, med det där nedrans håret. Stanna blond och behöva låta håret gå igenom ännu mer blekning (Gudarna vet hur det kommer att sluta), passa på att real firery red medan basen är ljus, eller gå tillbaka till livet som brunett.

Oh, the agony!

Fast just nu har jag inte tid att älta det där. Det börjar närma sig tid att handla fika, hämta upp kiddot på dagis och köra mot verkstan med röda faran och fixa förardörrslåset innan jag tappar greppet helt. 

Sen kommer min bestie (en av dom) och dricker kaffe. 

Yay onsdag.

Sånt som hänt sen sist..

Var barnledig över natten för första gången någonsin så sambon och jag drog till stan och åt middag. Fin-sushi på picknickfilten i rådhusparken. Åt ett rör pringles också innan vi körde hem och tittade på Avengers.

Inte mindre än TVÅ rundor till Lund och finaste Hannah har jag också hunnit med. Ena gången för mat/fika/shoppinghäng (veggo-lunch på Govindas, cheesecakefika på Ebbas och solglasögonfynd) och välbehövligt snicksnack och andra gången för ytterligare shopping men också Anna Ternheim och Melissa Horn på Malmöfestivalen. Där åt vi också världens godast nachos, en årsranson minimunkar, glass och brända mandlar. Livet är gott!

Jag har också gått och blivit ytterligare en aning mer vuxen genom att köpa snordyra men fantastiskt bra ansiktsprodukter.

Så mycket har hänt och mycket ska ske, men idag tar vi det relativt piano. Tvättar, städar, handlar mat och myser lite. Det är ju trots allt fredag.

For when Autumn falls.

Alltså, mitt kid i detta:

Så himla fint! Och en fjällräven rygga på det. Gjutet.

Hej bloggen!

Förlåt att jag har glömt bort dig lite, det var inte meningen, men det kom lite annat i mellan. Just nu är jag fullt upptagen med att surfa nagellack på ebay och beställa snygga snörkängor från HM, men jag lovar (på heder och samvete and all things dear) att det kommer en uppdatering snart. Om inte ikväll (ska hoppa in och ta ett fyra timmars pass sådär sent på kvällen när det är mörkt och läskigt) så iallafall under morgondagen. 

Funkar det?

Ok.

21.36

Kvällens läsning innan sömn inför skittidig morgon på jobb, trots egentlig semester.

My precious.

Att kiddot sover lite oroligt ibland är inte så konstigt när han tvunget ska dela säng med den här högen med leksaker varje kväll

Heja Sverige!

Ha förbiseende med Sveriges fulaste fötter. Eftersom jag ska springa runt på jobbet under hela finalmatchen ser jag till att heja lite sådär i smyg på våra handbollsspelande pågar.

Kanske är det tur att jag inte kan sitta och titta på matchen. Brukar få huvudvärk av det ping-pong liknande kastandet av bollen.

Run

Jag älskar Snow Patrol, men Åh Maj Gad, vad bra hon är Katharine McPhee. 

Dysfunktionell mat och sovklocka.

Hittills idag har jag mest varit hungrig och trött. Och tröttheten kan jag köpa eftersom jag tydligen sover himla dåligt men hungrig? Jag äter ju konstant. Kan knappt sluta när jag väl börjat trycka i nyllet. Herregud. Känner mig som värsta svullot. Kommer ju snart att behöva köpa en helt ny garderob. Just nu sitter jag och suktar efter pizza, nudlar och ostbricka trots att jag för inte så länge sedan ätit en stor portion filippinsk kycklinggryta. 

Det är ju helt sanslöst. 

Bittersweet; like chocolate or goodbyes.

Imorgonbitt klockan 07.30 går jag på sista arbetspasset för semestersäsongen. Det fyller mig med blandade känslor. Man kan säga att det känns bitterljuvt. Lite poetiskt sådär. Att semestersäsongen är slut betyder inte på något vis att mina jobbdagar är slut, mer att dom kommer att komma mer sporadiskt igen och att jag aldrig riktigt kommer att veta varken när jag är ledig eller hur den ekonomiska situationen kommer att se ut. Det känns sådär. 

Å andra sidan betyder det att jag kommer att vara ledig lite mer (även om jag inte vet riktigt när). Jag kan få lite tid för mig själv och tid att landa. Göra allt jag inte hunnit med nu när jag knappt hunnit med att sova mellan passen. Bara vara. 

Mellan tiden då jag bara ska vara, ska jag baka enorma mängder minimuffins i min nya plåt (och minipajer, mini-cheesecakes och mini-vetebullar), jag ska ta långa promenader alldeles ensam, titta på tecknad film och dricka varm choklad med kiddot (eftersom det tydligen är höst nu), shoppa och fika med mina kära väninnor (jepp Hannan, jag tänker våldgästa dig i Lund om jag så dör på kuppen. Det här med ett år mellan dejterna är pinsamt. Tåget går oftare än så och jag har ju trots allt gott om bensin i röda faran). Jag tänker också åka till stranden och skogen och alla platser jag kan tänka ut där jag kan hitta lugnet. Och sen ska jag göra en massa som är raka motsatsen till lugna. Jag tänker ta en heldag i danska huvudstaden med kärleken, dricka öl och äta wienerbröd och pölse. Äta sushi i stan och testa sake. Och så ska jag shoppa ny höstgarderob som är varm, praktisk OCH snygg. Dessutom ska jag önska mig en semester till värmen.

Jag ska bara vara och vara lycklig, för det är jag värd. 

Kanske kan det här bitterljuva visa sig vara precis vad jag behöver nu. 

Det här med att känna sig så jäkla trött jämt.

Det känns som om någon klubbat mig i huvudet. Jag orkar ingenting. Kommer hem från jobb, hämtar barn, lagar mat och måste lägga mig och dö i soffan. Sen mår man kasst, tittar på en massa strunt på tv och proppar i sig en massa skit, mår sämre och kollapsar i sängen kring tio. 

Repeat.

Varje dag.

Jag dör. 

Långa nätter

I Torsdags drog jag med mig mamma till fina Kronovalls vinslott för att se Melissa Horn. Att man kan vara så grymt bra live fattar jag knappt. Det är något rent magiskt.

Och så hade vi tur med vädret. En liten skur innan öppningsnumret sen var allt frid och fröjd.

Kan knappt bärga mig tills man kan gå och se henne nästa gång.

Wohoo.. Eller.. Wait?

Inser att jag har en helt tom, ledig dag framför mig imorgon. Men sambon sover och SMHI lovar såhär kul väder;

Så vad hittar man på då egentligen? Målar naglarna röda, veckohandlar, skurar toaletten, letar upp all smutstvätt i hela lägenheten och trycker ner det i tvättkorgen, tar en tur till Apoteket och fixar kräm mot onda ådernät, letar ny vardagsrumsmatta, planerar matsedel och slö-maratontittar på MasterChef US?


Jag vet faktiskt inte riktigt vad man gör.

Sån där Satördäj, ni vet.

Trots 10 timmar jobb, eller kanske precis därför, blev gårdagen toppen. Eftersom jobbet var uppdelat 5 timmar på morgonen och 5 timmar på kvällen, hann jag med 5 timmar (nästan) på stranden.

Stranden som brukar vara fullproppad med folk låg nästan öde pga ett visst soldis och några moln, men det hade jag inga problem med. Visst, det var ingen stekande hetta, men jag njöt ändå. Två dopp blev det tillockmed för denna frusna svensk.

Idag har vi däremot återigen besök av regnet. Så att vara på jobb fyra timmar till bekommer mig inte så mycket.

I

Vi drar (drog) till stranden.

Packade kylväskan, tusen handdukar och rattade mot stranden. Underbart väder och vi hade stranden nästan för oss själva. Dock blev det inget bad, det var äcklig tångsörja flera meter ut.

Behöver jag säga att Kiddot njöt av att få gräva och strosa och springa och slabba med vatten?

Stannade i Bortby på vägen hem. Såg nämligen en skylt om ett glassotek på väg till stranden. Dock hamnade vi på "Rosa's Glasscafé", hur man nu kan kalla det för glasscafé när man erbjuder fem sorters GB kulglass (choklad, vanilj, daim, hallonsorbet och apelsinsorbet), men visst, vi fick glass. Nästa gång blir det dock glassoteket.

Ny när man har packat upp 35 ton Sandby sand, handlat och ätit, känner man sig ganska nöjd. Och trött.

Det har varit lite mycket nu.

Igen. Jag har jobbat häcken av mig. Vädret HAR varit skit. Tack gode gud allsmäktige eller valfri profet för att det äntligen har vänt. Det har hänt en hel del. Kiddot bestämde sig för att lägga nytt golv på ICA bestående av 44 000 mentos-rullar som hans mamma, högröd och jättegenerad fick plocka upp under tiden resterande kunder stod och råglodde. Ingen solidaritet där inte.


Vi har också hunnit med marknaderna. Jag blev ett linne med Jack Daniels tryck rikare och tjock.


Idag åkte vi till IKEA. Kryss i taket - jag fick med mig Hubbyn. Inköpen blev soffkuddar, the prydnads-kind. Och doftljus som luktar fräscht wc. Självklart åt vi också vår vikt i skitbilligt fikabröd och avslutade med Sveriges billigaste mjukglass. 


Vi var dessutom så sjukt aktiva under besöket att inte ett endaste foto togs. 


Thats the way we roll. Fotolöst. 


Tack och hej.  

Nu håller jag fredag. Äntligen!

En sån där liten uppdatering

Sitter i soffan och frossar gottigheter i mina nya löparskor. Känns inte alls.. Udda.

Efter regn..

Gårdagen i bilder

Allt var jette-jette gott och jag blev jette-jette tjock. Det firar vi med att göra om det igen idag.

Fast idag hoppar vi över krokodilburgaren och käkar thai, italiensk choklad, tysk korv och ännu mer engelsk fudge.