Helt plötsligt har jag drabbats av någonting jag inte trodde att jag kunde. Jag har smittats med bebisfeber. Det känns som om alla runt omkring går runt med små söta bebbar eller går i väntans tider och trots att jag känner mig aningen kluven fortfarande längtar jag också efter en liten. Att litet syskon till kiddot, en bebis att snusa på.
Samtidigt skrämmer det mig hur kärleken ska räcka till.
Idag köpte jag ett par yttepytte stora skor på babyavdelningen. Jag tänkte att dom skulle vara till finaste Keya, men det var bara en ursäkt. Jag kunde inte låta dom ligga kvar. Jag stod så länge och fingrade på världens sötaste bebisfilt att folk nog började undra om jag inte var riktigt kry. Fick nästan tårar i ögonen för att jag var tvungen att lämna kvar den. Men det var ju ett så kollosalt onödigt köp.
Nu sitter jag med tårar i ögonen för att jag känner mig så redo för en liten men livet vill inte samarbeta med mig.
Jag vet varken ut eller in, bara att babisfebern verkligen har tagit mig i besittning. Herregud.
No comments:
Post a Comment