Friday, November 30, 2012

Honey, I'm home!

Det mest kärleksfulla sättet att hälsa sin sambo när han kommer hem efter en natt på jobbet är nog inte att lyfta huvudet från kudden, kisa och utbrista "Åh, nej!". 

Wednesday, November 28, 2012

Vi måste #prataomdet

Heta debatter. När är en våldtäkt just det - våldtäkt? Det räcker inte med att säga nej, förövaren måste ha förstått att man menat nej. Och man måste ha gjort motstånd. 

Jag förstår att det är svårt att fälla någon för våldtäkt utan dom synliga bevisen. Blåmärken, sår och blod. Jag förstår hur lätt det är att ha sex med någon på fyllan och sedan ångra sig, kanske skämmas så mycket att man skriker våldtäkt! och övergrepp! (eller förstår och förstår, jag hade inte gjort det, men det finns nog dom som gör och då kan vi ju inte hänga oskyldiga snubbar eller brudar för det). 

Men samtidigt måste ett nej få vara ett nej. Det är min kropp och om jag säger nej, då måste det få lov att betyda nej och inte "okej, det är fritt fram för dig att göra övergrepp på min kropp, jag ba skoja lite). Det måste få räcka att bara säga nej. 

Killen/tjejen var för full/för dum/för någonting annat för att höra/fatta/vilja höra ett nej. Det händer säkert. Man måste tydligt ha klargjort att man inte vill ha sex. Då räcker det enligt domstolarna inte med att bara ha sagt nej. Men hur vet jag egentligen att killen/tjejen inte bara skiter i att jag sagt att jag inte vill. Hur vet jag att dom inte fortsätter ändå. Om jag upprepar mitt nej och dom ändå inte slutar - är det jag som har gjort fel då.

Skulden läggs bara mer på offren. Jag borde ha gjort (mer) motstånd. Jag borde ha skrikigt. Kanske sa jag inte nej tillräckligt högt. Kanske, kanske gjorde han/hon ingenting fel. kanske är det mig det är fel på. 

Det finns undantag då det räcker med att bara ha sagt nej. Om man t.ex har varit rädd för förövaren, då kan det räcka. Eller om man har varit för påverkad för att göra motstånd. Då kan det räcka.  

Det här med övergrepp är så stort och luddigt. På något vis måste vi hitta ett sätt att skydda dom som faktiskt drabbas och gallra ur de som skriker varg. Ingen oskyldig ska dömas, men det får inte heller fortsätta vara så att kvinnor/tjejer/män/pojkar/barn inte vågar anmäla och berätta för att dom är rädda att inte bli trodda. Eller ännu värre; bli ännu mer skuldtyngda än dom kanske redan känner sig. 

Låt mig berätta en av alla dessa historier som inte ska få lov att stoppas in i ett mörkt hörn och glömmas bort. En historia som förtjänar att se ljuset och inte stängas inne på grund av skuld att man inte gjorde tillräckligt.

En tjej var otrogen mot sin pojkvän med en man. Efter den där första gången dom hade sex, ville hon inte mer. Hon ångrade vad hon hade gjort och ville bara glömma och gå vidare. Ett sånt där dumt misstag. Killen hon varit otrogen med höll inte med. Om hon inte gick med på att ha sex med honom eller på andra sätt "göra det skönt för honom" skulle han berätta för hennes pojkvän att hon varit otrogen mot honom. Rädd som hon var för att hennes misstag skulle förstöra hennes förhållande och förändra hennes liv negativt gick hon med på detta. Under nästan ett halvt års tid krävde han sex av henne på detta viset. Han tyckte inte att han gjorde övergrepp på henne varken fysiskt eller psykiskt - hon gillade ju honom ju. Hon ville ju egentligen vara med honom. Att hon sa att hon inte ville och att hon grät hela tiden, det var bara någon skum lek. Liksom för att hålla honom på halster. Eller hur?. 

För mig var det ett övergrepp. Ett jävligt stort ett.

Och jag behöver #prataomdet.

Det verkar som om någon tror att jag har lite för mycket pengar.

Igår tjyvstartade jag rödbetssallad-och-köttbulls-knäckemackan (jag vet att det kanske inte nödvändigtvis är juligt, men för mig är det, det. Sen äter jag det fram till mars någon gång innan jag återigen gör uppehåll inför julen.). Men det skulle jag inte gjort. Pang och knak sa det och något hårt i min knäckemacka knäckte av en stor bit av min kindtand. Det gjorde inte jätteont. Inte då. Senare på kvällen blev det molvärk i tanden och idag går det inte att tugga med den sidan så som det isar och ömmar. Tanden bredvid ser dessutom sprucken ut. 

Och som om detta inte är illa nog och att jag dessutom ser alla mina julklappspengar flaxa iväg som ur någondålig serietidning så har tydligen tandläkaren en ytterst lukrativ säsong. Bästa budet om tidsbokning; 6/12. 

Grattis till mig. 

Monday, November 26, 2012

Att förmodligen hamnat i någon sorts andra andning, eller nåt.

Med tanke på att jag jobbat 27,5h i helgen, sovit sammanlagt 3h 18m i natt och blev brutalväckt av telefonsamtal från jobb i morse (dom behövde akut hjälp att täcka upp några timmar vilket nog förlänger min totala jobbhelg ned 5,5h) borde jag vara alldeles nära-döden trött. Men icke. Hade det inte varit för att jag inte gillar att sitta uppe när jag är ensam hemma så hade mitt "hunted" maraton inte varit över än.

Man är inte riktigt som man ska vara alltså.

Saturday, November 24, 2012

Skogens alla (hus)djur.

Klockan är sent. Det är mörkt. Kanske lite fuktigt och disigt också. Man har jobbat många, långa timmar. Det enda man vill är att få komma hem till sin nutella-burk och sängen. Få räta ut varenda muskel i kroppen och sooova.

Man vill inte köra hela sträckan hem i 40 km/hm, bromsa konstant eller eventuellt sladda av vägen på grund av något djur som inte har vett att gå och lägga sig.

Så lelle räven/katten/hunden/elefanten - gå hem!

Wednesday, November 21, 2012

Friday, November 16, 2012

Nedräkning pågår.

Väskan är packad. Klockan står på 05.15. Har mentalt klarlagt allt som ska packas ned imorgon bitti. Listan till Gekås är skriven.

Viktigast är svart nagellack, Pippis Hoppetossa och locktång. Och eventuellt underställ och ugnsformar. Och några tomtar och kokböcker. Och böcker till Kiddot och lego.

Herregud. Och då ska man först överleva Ladies Night. Det måste innebära att det är legitimt att köpa ett par paljettshorts eller nåt under dagen imorgon va?

Nä. Vi hörs imorgon va?

Det där med träning.

Det funkar inte riktigt för mig. Eller, det är ju inte så att det är träningen i sig som inte funkar, utan mer min brist att klara av att göra saker med måtta.

Ska jag träna gruppträning på gymmet så måste jag göra det VARJE DAG och FLERA PASS.

Ska jag gå promenader måste jag minst gå MILEN  och VARJE DAG.

Ska jag träna hemma med Jillian eller Bob måste jag köra FLERA och LÅNGA PASS.

Everything in moderation borde tvångstatueras in i min panna.

Därför har det blivit så att jag lagt av med träningen. För jag mår ju inte bra av det. Hade jag mått bra av att träna som ovan, så fine. Träna på. Men jag gör ju inte det. Jag blir manisk och värken blir värre än vanligt.

Men så har jag på sistone liksom bombarderats med inspiration från bl.a Katta Kvack och andra bloggerskor. Katta kör 15 om dagen och det känns ju lagom. Jag tänker hålla där. Att 15 är målet, 20 är max och 10 är ok. Sen får vardagsmotionen räcka utöver (går och hämtar och lämnar på dagis, går till affären, tar trapporna och kilar runt lite extra på jobb).

Och så tänker jag upprepa mitt nya mantra flera gånger om dagen. Everything in moderation. 



I alla fall. Idag körde jag Pilates Bootcamp med Cassey Ho - Kill that muffintop. Den varar bara tio minuter, men ibland räcker det.

Trucks and tractors.

Har fastnat för realityserien Farm Kings. Det handlar om en bondgård och familjen som driver den och av någon outgrundlig anledning så kan jag inte slita mig. 

Fast jag tror att det kan vara den här killens fel.

Wednesday, November 14, 2012

OBS! Detta hotellet ska vi bo på.

Rica Hotel No. 25







BTW, om någon har något supertips på trevligt matställe runt Nordstan så tas det tacksamt emot. 


Saker som man tackar ja till och man sedan ångrar sig enormt angående.

I ett mycket svagt ögonblick för massor av månader sedan råkade jag gå med på att följa med på en resa. En BUSSRESA! Till Sveriges andra största stad för att se LADIES NIGHT! Huu!

Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kunde lyckas övertala mig till det. Jag måste ha varit fullt upptagen med att pilla på ajfånen och dricka kaffe. Bussresor och en "tjejkväll" där man ska stå och sjunga och vråla och titta på låtsas striptease (vad vet jag?) utfört av medelålders män (inte är det Channing Tatum iallafall) och bli alldeles till sig i tant-trosorna. 

Det är inte min scen, så att säga. Jag genomgår hellre valfri tandläkarbehandling. Min enda livboj just nu är sällskapet. Måtte sällskapet göra att jag kommer levande ifrån detta. 

Vi ska bo på fint hotell och just nu ser jag mest fram emot Nordstans shopping, jakten på mysigt ställe att äta under lördagskvällen och hotellfrukosten. Och kanske sängen på rummet. 

Så vad packar man med sig när man ska iväg på en sån här tillställning? Förutom det vanliga (smink-rengöring-ansiktstvätt-tandborste-kam-rena underkläder). 

När man känner sig minimalt taggad är det även svårt att föreställa sig att man skulle vilja ta på sig något annat än raggsockor och långkallingar på kvällen. 

Hotellrum är ju som gjorda för tv-serie maraton, men jag antar att datorn måste stanna hemma pga. måste vara social och sånt. 

Herregud och/eller någon annan/valfritt helgon hjälp mig ta mig igenom dessa närmaste dagarna och smuggla något väldigt kul i välkomstdrinken så att jag får kraft nog att dra på klänningen och glitterögonskuggan. 

Att bara göra precis vad man känner för.

Har en dag (fem timmar) helt för mig själv. Har en hög med tvätt som jag borde vika, en massa sminkborstar som skulle behöva tvättas och en pall från IKEA som skulle monterats ihop. Istället äter jag satsumas, dricker english breakfast tea, tittar på Silent Hill och funderar på att smälla ihop en vetedeg.

Ibland är det det enda man behöver göra. 

Gårdagens sushi-lunch

Sunday, November 11, 2012

1, 2, 3 - snaark!

Har jobbat helg. Klockan är 15.52 och jag känner mig ungefär så pigg som zombiesarna i "the walking dead" ser ut. Funderar på att bara precis goffa i mig en pizza, däcka på soffan och inte krypa därifrån förrän klockan börjar närma sig iallafall halv åtta. Klockan ringer ju trots allt 05.15 imorgon bitti.

Det är fan inte lät att känna sig nära pensionsåldern när man bara är 25 bast. 

Wednesday, November 07, 2012

Kladdkakans dag.

Klockan är 19.31 och det känns inte som om det är socialt anpassat att börja baka kladdkaka vid den här tiden. Så får det vara hur det vill med vilken dag det är.

Dock har jag en liggandes i frysen, frågan är bara om man egentligen borde falla för frestelsen och tina upp en bit eller man skulle försökt och hitta karaktären som uppenbarligen ligger och lagar sig någonstans och brister i sitt jobb.

Har ni njutit av kladdig chokladkaka idag?

Brooch the subject.

Hoarding, no more!

Ni vet hur mycket kläder man själv kan samla på sig under fyra års tid. Tänk er då att det istället gäller ett barn. Ett barn som hela tiden växer och har haft en garderobsuppsättning i sammanlagt 10-ish storlekar och med en mamma som inte stått ut att slitas från någonting. Det är ofantliga mängder kläder. Tur att plaggen är små.

Men nu börjar platsen tryta och det ska sorteras i högar. Slängas, skänkas och behållas till eventuella barn i framtiden.

Så nu vet ni vad denna morsan sysslar med idag.

Tuesday, November 06, 2012

På sparlåga.

Vaknade till en ledig dag med strålande väder, men min energi ligger någonstans i nivå med fotknölarna. Så istället för att vara hurtbullig och ta en långpromenad sitter jag och degar på soffan, ströglor på säsong 2 av "Whitechapel", surfar efter totalt onödiga prylar på ebay och väntar på att det ska bli dags att dra sig mot frissan. Som vanligt har jag noll inspiration till håret heller. Det är bara långt. Och just nu ganska brunt. Så man kan ju hoppas att frissan har en hel massa bra idéer i bakfickan.

Utöver det ska det fortsätta slappas hemma hos svärmor i eftermiddag med kaffe och någon sorts mumsig fika och dom enda måstena som hänger över mig är en sväng på Apoteket och däckbyte.

Kanske blir det en ganska bra tisdag, energisparläge till trots.

Saturday, November 03, 2012

"Jag ser något som är grönt"

Tittar på "Björnbröder" med Kiddot och ska snart njuta av resterna av världens godaste pecannötspaj innan det är dags att köra och lämna av honom hos mormor så att jag åka och jobba lite. Det är skönt med helger då man hinner både mys och jobb.