Tuesday, November 30, 2010

Barney: Alright, fine the stripper at Stuart's bachelor party was a fifteen.
Ted: She was fifteen?
Barney: A fifteen, like in Blackjack.
Ted: As in not sure whether or not you should hit it?
Barney: Exactly.
Ted: Niice.


En av många anledningar att älska How I met your mother.
Jag har varit och hämtat kidet på dagis, busat i snön, byggt duplo, pratat lite skit med lillemans Farmor som kom på besök och skickat iväg Sambon till affären. Sitter i soffan och känner lugnet innan det är dags att svänga ihop lite kvällsmat.

Det blir korvstroganoff med en twist. Twisten ligger i att inte veta om tillbehöret blir ris eller pasta.

Spännande värre.

Godmorgon

Vi försov oss i morse, så när vi väl kom ut i snölandskapet var vi en aning försenade. Det blev inte bättre av att dom inte hunnit skotta vissa gångstigar, men som tur var så var dom lite sena med frukosten så lagom till Lucas hunnit till bords serverades det fil och mackor. Det hade varit synd om honom om han hade blivit utan frukost.

Sen styrde jag kosan hem och görde igenom 35 minuter yoga och ett par pilates övningar. Det kändes skönt, men imorgon får jag nog ta och speeda upp det hela en aning. Så att man kan börja se lite resultat.


Nu blir det fika innan det är dags att åter stoppa näsan i böckerna.

Monday, November 29, 2010

Yoga

Hade tänkt börje lite försiktigt efter allt vad sjukdomar heter, med lite yoga imorgon. Jag hade gärna velat testa med en liten twist. Om jag tänder alla värmeljus jag kan hitta i hela lägenheten, kan jag då komma upp i 40 grader i vardagsrummet, tro? Min egna variant på Bikram yoga. Värt ett försök i alla fall.

Det ska tydligen ge ännu mer benefits än vanlig yoga.




Läs mer HÄR

Nighty

Idag har det varit en fin dag. Jag känner att en del som hänt efter mig blev gjort. Och ända fram till nu den sista timmen, efter en bad relaterad olycka som framkallade lite gråt, så har vi haft en lugn och mysig kväll. Sambon är lite sjuker, han påstår att jag har smittat honom, dock, om jag inte missminner mig, så insjuknade han först.

Men det vill han såklart inte komma ihåg.

Själv känner jag mig ganska kry igen. Detta innebär att efter lämning på dagis imorgon är det jag som hänger mig åt ett träningspass, sen måste även lite plugg prickas av från listan. Det ska dessutom torkas apelsiner i ugnen och göras trolldeg-tjosansvejsan pyssel till julklappar. Men mer kan jag inte knysta. Det är ju en secret, in case någon relative skulle få för sig att läsa här.

Så, shyysh.

Advent

Ja, just det. Det var ju första advent igår. Vi ligger lite efter med adventsljusen, ska se om vi kan råda bot på det idag.

Önskar min någon sorts vantar att ha vid datorn. Är helt lila om naglarna och ändå är det inte särskilt kallt här.

Konstig kropp?

Sitter och håller på och sorterar papper från förra kursen. massor av papper. Skrivar spottar ur sig ny hela tiden, men jag känner att jag börjar få ordning på det nu. Har även förberett allting för nya kursen. det känns bra med framförhållning.

Däremot känns det inte så jättbra att jag har en tenta nästa vecka som jag "glömt" bort att börja plugga till. Jag drar mig för att sätta igång. jag pluggar inte bra utan kaffe och av någon anledning kokar vår kaffekokare bara äckligt kaffe just nu. Det är som om den inte tycker om mig längre. Det är kanske för att jag önskar mig en ny. Sårade känslor, perhaps?

På schemat idag står också att lägga över alla bilderna från kameran och få ordning i fotomappen på datorn, samt bränna ut en liten säkerhetskopia.

En dusch hade också suttit fint. Nackdelen är bara att det är så kallt att gå ut i snöstorm nyduschad. Måste ju hämta hem lilleman från dagis också någon gång i dag.

Sunday, November 28, 2010

Precis gav jag mig in i en idiotisk diskussion med Sambon. Egentligen visste jag väl redan att det var obetänksamt. Jag skulle undviktit det. Men det var precis som när man kör förbi en bilolycka, man vill egenligen inte titta, men man kan inte låta bli.

Jag: Gillar du inte det där, vad heter det, Call of Duty?
Sambo: Nä (skrattar sådär som om det ju var helt uppenbart och en väldigt idiotisk fråga)
Jag: Men det är väl likadant som dom andra spelen du spelar?
Sambo: Nä, det är det inte alls.
Jag: Nähä?!
Sambo: Det jag spelar är roll spel. det andra är.. (blabla kontenta; skjutadöda.)
Jag: Så du gillar sådana spel som typ World of Warcraft då?
Sambo: Nä, det är inte samma sak.
Jag: Men det är väl rollspel?
Sambo: Ja men det finns olika typer.. (mer blabla kontentan; det beror på vilket sätt man ser "gubben")
Jag: Spela roll, rollspel som rollspel.
Sambo: (Suckar djupt ungefär som om han förökte beskriva kvantumfysik för en begåvningshandikappad.)


Han är så fruktansvärt anal när det kommer till dumma tv-spel.

Godmorgon

Hur kommer det sig att det alltid är dom dagarna på helgen då jag måste gå upp med Lucas (för att Sambon ska jobba natt) som han väljer att ligga och dividera i sängen redan innan tuppen har vaknat (strax innan 6). På vardagarna är det ju inte så känsligt, då kan han ligga och snacka medans jag ligger med täcket över öronen. Då är ju Sambon kvar på jobb och blir inte störd.

Och när jag får sovmorgon på helgen brukar han inte vilja gå upp förrän 7. Det verkar vara min otur.

Snart har vi nog arbetat upp tillräcklig aptit för lite frukost, så att det kan bli något vettigt att äta, men innan dess vill nog Lucas hålla dumburken sällskap en stund till.

Saturday, November 27, 2010

Testar huskurer mot öm och slemmig hals. Ingefära, citron och honung - blandas ut i varmt vatten. Smakar sådär (läs: inte vidare aptitligt) men verkar kunna vara en lösning. Dock ångrar jag att vi inte köpte hem nässpray innan idag, för nu när slemmet i halsen minskar känner jag verkligen hur stopp jag är i näsan.

Ljuva förkylningstider.
Det var tänkt att det skulle bli pepparkaksbak med Syster idag, men på grund av snökaos satt dom fast i stan. Och efter att lilleman rivit ner hela sovrumsinredningen efter sin naptime så var all baklust bortblåst.

Men stjärnor har vi fått upp i fönstren och nya, juliga gardiner. Fast gardinerna är jag missnöjd med. Det blev för mycket med allt det röda. Känns lite illamående framkallande. Önskar att jag hade kört med gråa istället. Men nu är det försent och jag får gräma mig i en och en halv månad över mina fula gardiner. Och eftersom dom var så billiga men säkert inte finns kvar längre, får jag gräma mig över att jag får stå ut med dessa även nästa år.


Det är bittert i stugan idag.

Friday, November 26, 2010

More wishes


Skafferi




Man kan ju alltid önska.
Ibland blir man förvånad när man hittar leksaksbilar i durkslaget. Sen kommer man ihåg att man har en son och då känns det plötsligt lite mer logiskt.
Håller på och gör pepparkaksdeg. Vi får nämligen fint besök av Syster imorgon och då står bland annat pepparkaksbak på schemat. Kanske en sväng och kolla julklappar också, om vi är så dummar att vi ger oss ut och gör det en lördag.

Det återstår att se.

Thursday, November 25, 2010

a pocketfull of sunshine

Helt plötsligt känns det pyttelite bättre att vara sjuk.

Now there's gravel in our voices
Glass is shattered from the fight
In this tug of war, you'll always win
Even when I'm right
'Cause you feed me fables from your hand
With violent words and empty threats
And it's sick that all these battles
Are what keeps me satisfied



Den är rätt fin, texten. För att vara en part two.



(Rihanna - Love the way you lie (part two)

och det gör ont här.. och här

Det här med att vara sjuk är det värsta jag vet. Speciellt vinterhalvåret är fruktansvärt. fast man inte är riktigt, riktigt sjuk så blir man aldrig helt frisk. Näsan rinner, halsen gör ont. Hopplöst.

Jag har fått en ny släng nu. Mår riktigt kass. Försöker samla kraft att gå in och duscha, för jag vet ju att man oftast mår bättre efteråt. Men jag orkar inte. Så sjuk är jag.

Men ingen feber.

Och det verkar betyda att man inte är sjuk. "På riktigt".

Tuesday, November 23, 2010

12.41

Idag är en sådan dag då ingenting känns riktigt bra. Så fort jackan togs fram i morse började Lucas gråta. Han nog varit hemma från dagis lite för mycket på sistone, han har ju varit sjuk. Sen grät han hela vägen till dagis, stretade imot så mycket en tvååring kan när jag skulle lyfta upp honom ur vagnen och in i hallen. När jag skulle säga hejdå kramade han mig så hårt och pussade mig om och om igen medan tårarna rann. Både hans och mina.

Kände mig otröstlig när jag gick därifrån.

Men när jag ringde senare hade det ordnat sig.

Mina nerver sitter på utsidan av kroppen känns det som och ytterligare ett nederlag knäcker mig nog ordentligt. Så vi får hoppas på lite regn och att allt går bra.

Nu är det snart dags att klä på sig igen och bege sig ut i regnet.

Längtar till kaffet och lugnet.

Sista dagen. Helt otroligt.

Day 2 - My first love

Den första kärleken. Beroende på när i livet den visar sig hanterar man den olika, den känns olika och den lämnar en i olika stadier av sorg.

Jag vet inte riktigt vad som räknas som min första kärlek.

V när vi var 8? Det var pirrigt och spännande, på ett tjej/kill baciller vis. Han var så snäll. Och söt. Blond med blåa ögon. Jag tror att jag vågar påstå att vi var mer bästa vänner än ett par. Våra familjer var som ler och långhalm och han blev till slut mer som en bror. Fast då måste man bortse från pussarna vi bytte till oss i smyg.

Och att han gav mig en ring. En ring med en stor hemmagjord ros i lera. Röd. Den var så fin.

När han gjorde slut blev jag sårad, men efter ett tag tog vi upp vänskapen igen.

Det är synd att vi aldrig ses. Han kunde varit min bästa vän idag.

Nu bor han i Lund med sin flickvän har jag hört. Och pluggar på universitetet. Det är fint. Vi hälsar när vi ses.

Min andra stora kärlek var spännande. Jag var 14. Han hade bil. Mina ätstörningar hade redan mig i sitt grepp och jag mådde inte bra. Jag sov mest, men jag tror att han var uppriktigt förälskad. Själv vet jag inte vad jag kände.

Det slutade så illa. jag blev tillsammans med hans bästa vän och han blev sårad.

Vi har stött på varandra då och då. Jag vill nog mest bara ha en vän och jag sårar honom varje gång jag går.

Jag försöker närma mig ibland, men han drar för hårt och jag vill bara prata. Så sorgligt det blir ibland.

Hans bästa vän var min tredje kärlek. Jag var upp över öronen förälskad. Åren gick, vi följde planen. Vi bodde ihop, jag gick ut skolan. Till slut var det bara bekvämt. Jag hade dåligt med pengar och han var min vän. Men mest gjorde vi nog varandra illa. Mot slutet var det nog mest jag.

Idag tänker jag nästan aldrig på honom. Och när jag väl gör det känner jag ingenting. Och till viss del känns det lite sorgligt. För om jag inte kan känna något för en människa jag gav sex år av mitt liv, då kan man undra om det jag kände då ens var något riktigt. Men jag hoppas att han är lycklig idag.



Kanske kände jag aldrig mer än en svag förälskelse för någon av dom. Jämfört med det jag känner idag är det ingenting.

Och det är jag glad för.

Monday, November 22, 2010


Sorterar

Håller på och rensar på datorn. Rensa, rensa, rensa. Miljoner fotografier ska sorteras i datumordning, så att jag vet hur gamla dom är. Liksom göra någon sorts tidslinje från när Lucas föddes. För innan dess verkar det inte finnas några foto. Men det gör inget. Det var ju med honom mitt liv började.

På riktigt.

Day 1 - Introduce yourself

Andra bloggare har hakat på 30 dagars blogginspirationen, det känns vettigt att göra detsamma. Lära känna varandra lite. Mysigt.

Det börjar såhär;

Introduce yourself

Jag är 23 år gammal (blir 24 år inom de närmsta dagarna), bor ihop med Sambo och vår son Lucas som förgyller våra dagar med kärlek och utbrott (terrible twos) och en överdrivet mordisk katt som heter Hasse. Vi drömmer om hus och brottas med vardagsbestyr precis som vem som helst. Jag pluggar till usk och drömmerom ett jobb på neonatalen, men inser att jag nog kommer att hamna på ett äldreboende.

Jag läser, lyssnar på mysik och tittar på film. Jag pysslar när det finns tid och inspiration. jag drömmer om ett stort kök och en Kitchen aid.

Ibland känner jag att jag inte räcker till och är en dålig mamma, sen inser jag att jag är precis lika bra som någon annan och tänker att så länge jag ger min son kärlek, ett tak över huvudet, kläder och mat, så kan pedagogiska lekar och utveklande övningar slänga sig i väggen.

Ibland undrar jag hur livet varit om jag var en rödhårig parisienne, eller en solbränd surfare på Waikiki beach, men jag inser att jag har allt jag någonsin kan önska här, i min lilla men ack så underbara familj.


Nu hör jag nog någon som mumlar i sängen, dags att koka kaffe.

Monday

F och barnen kunde ju inte komma och mysa med oss idag och lite löst tänkte jag att kanske jag och Lucas skulle ta tåget hem till mamma och mysa med Syster istället. Men redan i morse kändes det lockande att skrota den idén. Fick knappt vara ifred på toaletten två minuter i stöten så att jag kunde duscha, så det innebär att jag fick hafsa på mig mjukdressen och sätta upp håret i världens tråkigaste knut (blött, så det ska bli intressant att se hur de ser ut vid läggdags ikväll). Så att försöka göra iordning både mig och Lucas, packa väska, planera med mat och ta oss på tåget, av tåget och hem till mamma kändes.. tja, en aning för mycket för mina höstdeprimerade nerver. Jag behöver lugn och ro, inte mer kaos.

Så vi har ätit sånt som lockat (Lucas matstrejkar, men yoggi, riskakor och risifrutti känns änå bättre än en massa godis) och myst framför Svampbob. Jag önskar att det hade varit sagor och lego, men ingenting intresserar min lille man förutom den där dumma gula svampen. Jag hoppas att det är en fas.

Vi hann svepa ihop en citronkaka innan Lucas landade för middagslur, så den och lite kaffe ska avnjutas när han vaknar.

Kanske passar vi på att tända lite ljus också och myser till det riktigt ordentligt.

Sunday, November 21, 2010

Oh, gingerbread

Sandwich Pepparkaka, en anledning så god som någon att älska julen.

19.04

Det var meningen att F och barnen skulle titta hit imorgon. Vi har saknat dom så vi längtade verkligen. Men det blev inställt.

Eftersom dagis har stängt och vi har kryat på oss ganska bra måste vi hitta på några nya planer. En dag till med en klättrande, obstinat, gnällig och ledsen tvååring är nog lite mer än jag orkar hantera denna veckan. Får se om kontot klarar av en fika och lite shopping, eller om vi får skjuta dom planerna också framför oss.

I övrigt bjuder veckan på en hel del saker. Sista praktikdagen, möten och en hel del som måste sammanställas och planeras till mina föreståndande kurser.

On top of it all känner jag att jag måste lägga lite tid med kameran också.

Men det slutar säkert inte där, det brukar ju tillkomma saker efter hand. Kanske skulle man ta en tur till Jem och fix också och inhandla ett par fina adventsljusstakar.


Det är mycket fint man vill ha nu inför julen, men det är också en massa klappar som ska införskaffas, så det krävs nog lite planering.

Men nu; Dexter (det nya beroendet)

Thursday, November 18, 2010

Some sound

Ibland hittar man musiken som är så jäkla fin. Lindar sig som ett duntäcke kring hjärtat, nästan så hårt att det gör lite ont. Som överväldigande kärlek, eller en lite för hård kram.



Ray LaMontagne - Let It Be Me




Bara så jävla rätt.

Sunday, November 14, 2010

Nuet

Kameran ligger och skrotar i hyllan. Jag får dåligt samvete när jag ser den. Kanske beror det på vädret, objektivet, eller kanske fotografen, men inspirationen vilar lite.

Jag tror att det kommer att vända. Särskilt nu när bloggen vill ta plats i livet igen.

Fan.

Paus.

Detta inlägget vill sig inte. Kanske var det inte rätt att börja om. Eller så är det för att jag inte hittar rätt låt i den oändliga spotify listan. Den som känns rätt för ögonblicket just nu. Soundtracket till nuet.

Det kliar i kroppen ikväll. Det kan bero på för mycket kaffe. Eller den där inneboende klådan som slår klorna i mig ibland.

Imorgon är det lite lugnare på schemat. Kanske är liten inte riktigt på fötter än. Kanske blir det dagis och då blir det träning och att tanka ro. Kanske en tur i skogen. Kanske får kameran följa med. Kanske storstäda bokhyllan i vardagsrummet. Jag önskar mig nya, fler, bättre, andra.

Ett viktigt samtal ska ringas, men det ligger inte på min lott.

Imorgon får vi se vart vindarna bär.