Tuesday, November 23, 2010

Day 2 - My first love

Den första kärleken. Beroende på när i livet den visar sig hanterar man den olika, den känns olika och den lämnar en i olika stadier av sorg.

Jag vet inte riktigt vad som räknas som min första kärlek.

V när vi var 8? Det var pirrigt och spännande, på ett tjej/kill baciller vis. Han var så snäll. Och söt. Blond med blåa ögon. Jag tror att jag vågar påstå att vi var mer bästa vänner än ett par. Våra familjer var som ler och långhalm och han blev till slut mer som en bror. Fast då måste man bortse från pussarna vi bytte till oss i smyg.

Och att han gav mig en ring. En ring med en stor hemmagjord ros i lera. Röd. Den var så fin.

När han gjorde slut blev jag sårad, men efter ett tag tog vi upp vänskapen igen.

Det är synd att vi aldrig ses. Han kunde varit min bästa vän idag.

Nu bor han i Lund med sin flickvän har jag hört. Och pluggar på universitetet. Det är fint. Vi hälsar när vi ses.

Min andra stora kärlek var spännande. Jag var 14. Han hade bil. Mina ätstörningar hade redan mig i sitt grepp och jag mådde inte bra. Jag sov mest, men jag tror att han var uppriktigt förälskad. Själv vet jag inte vad jag kände.

Det slutade så illa. jag blev tillsammans med hans bästa vän och han blev sårad.

Vi har stött på varandra då och då. Jag vill nog mest bara ha en vän och jag sårar honom varje gång jag går.

Jag försöker närma mig ibland, men han drar för hårt och jag vill bara prata. Så sorgligt det blir ibland.

Hans bästa vän var min tredje kärlek. Jag var upp över öronen förälskad. Åren gick, vi följde planen. Vi bodde ihop, jag gick ut skolan. Till slut var det bara bekvämt. Jag hade dåligt med pengar och han var min vän. Men mest gjorde vi nog varandra illa. Mot slutet var det nog mest jag.

Idag tänker jag nästan aldrig på honom. Och när jag väl gör det känner jag ingenting. Och till viss del känns det lite sorgligt. För om jag inte kan känna något för en människa jag gav sex år av mitt liv, då kan man undra om det jag kände då ens var något riktigt. Men jag hoppas att han är lycklig idag.



Kanske kände jag aldrig mer än en svag förälskelse för någon av dom. Jämfört med det jag känner idag är det ingenting.

Och det är jag glad för.

No comments:

Post a Comment