Wednesday, October 31, 2012

Boooooo!

Bilden är lånad härifrån.

Att det är Halloween ikväll har väl ingen lyckats missa. Jag vet att Halloween är amerikanskt hittepå, men det skadar aldrig med ursäkter att göra vardagen lite festligare. Dock postponar vi till på fredag eftersom jag fortfarande är lite krasslig. Så (tecknade) skräckfilmer, läskiga Halloween-specials av våra favoritserier (för mig och sambon), spindelmuffins, chicken nuggets i spökform (sambon och jag äter nog någon god fläskfilegryta), skrämmande (gott) godis och allmänt ljusmys får vänta till helgen. Om det visar sig att jag är fri från jobb så går vi all in!

Kanske t o m blir en riktigt läskig film för mig och sambon. En riktig rysare. Trots att jag egentligen inte klarar av skräckfilmer för att jag blir så rädd att jag nästan kissar på mig ÄLSKAR jag det. Dock har konsumerandet av sådana filmer minskat drastiskt sedan jag jag och Kiddot blev ensamma hemma fem nätter i veckan. 

Man är ju lite av en fegis. 


Åter på banan.

Kräkissjukan är puts väck och jag känner mig nästan som vanligt igen. Lite svagare i benen än man brukar, men så är det ju alltid när man varit krasslig. Just nu är jag mest sugen på fluffiga vetebullar. Ni vet sådana utan fyllning. Bullar mjuka som moln som man både kan äta med smör och ost eller helt som dom är till kaffet.

Så frågan är om orken räcker till att sätta deg, eller om det blir ytterligare en dag i horizontalläge på soffan.

Tuesday, October 30, 2012

*örgghhh*

Perfekt promenadväder - vindstilla och solsken - och jag ligger och kräker på soffan.

Lycka!




(alltså inte PÅ soffan. Ni fattar vad jag menar.)

Monday, October 29, 2012

Frankenstorm.

Sitter och följer "Hurricane Sandy" på cnn och olika andra nyhatesflöden. 

Man får liksom en klump i magen när man tänker på vad naturen kan hitta på och man mår ännu sämre när man tänker på att man gnällt sig hes om vädret trots att det gällde väderlek som framstår som perfekt charterväder i jämförelse. 

#frankenstorm =






Bilderna hittar ni här, här och här


Saturday, October 27, 2012

Stormvindar och koladröm.

Hade en ledig fredag igår så jag drog med familjen (och svärmor) på mikaelimarknad i grannbyn. Vi handlade alldeles för mycket gottigheter, åkte karuseller och försökte undgå att bli träffade i huvudet av flygande föremål, due to världens storm. Lyckades få ett plastbord i ryggen och en karamellförsäljares skylt i knävecken. 

Efter ett par väldigt kalla timmar på marknaden åkte vi hem och svidade om och körde hem på födelsedagsmiddag hemma hos finaste mor. Hade en väldigt mysig kväll med god mat och trevligt sällskap. 

En fredag som verkligen visade sig bli ganska bra, trots köldknäppar, vindbyar och ett litet Kid som fick totalt hjärnsläpp med jämna mellanrum. 

Nu är det snart dags att hoppa i pantalongerna och bege sig mot jobb. 

Thursday, October 25, 2012

What's the word, hummingbird?

Det är en lite grå och dimfuktig torsdag i min del av skåne. Jag multitaskar kolasås-kok, lunchlådepackande och planerar morgondagens besök på mikaelimarknaden, samt dricker alldeles för många muggar te och maratonglor på "Modern Family". 


Ni då?

Monday, October 22, 2012

Kokosdrömmar

Småkakor alltså. Så jäkla gott!

Sådär

Vädret är lite sådär och min kropp känner sig lite extra ömklig idag så jag och Kiddot har en sån där mysdag idag. Vi hade tänkt dra över en sväng med dammsugaren lite senare. Men annars sitter vi mest på soffan och avverkar filmer. Sådär som man gör en sån där dag som bara liksom skriker "sådär". 

Och så kanske vi bakar lite kokosdrömmar. Mest för att få känna oss lite produktiva. 

Friday, October 19, 2012

Underbara höst!

Idag har vi njutit för fullt här hemma. Och så har vi tvättat, städat, diskat och städat bilen. Men mest har vi njutit. Mysfikat hos svärmor, eftermiddagspromenerat, kelat med mycket mysig katt och pratat med en skock får. 


Wednesday, October 17, 2012

Saker man kan göra när man jobbar alldeles för lite.


Gå långa promenader - i solsken OCH regn. Fast regnet tog jag inget foto på. Ajfånar är inte så förtjusta i regn.

Göra egna örhänge med snajsiga fjädrar. Min inre bohem jublade och ville plocka fram långkjolar och glasmosaik, men jag stoppade mig själv där lite. Men en dag, när min ateljé är ett faktum, då jäklar. Har dessutom kladdat med nagellack och chokladbiskvier. (dom rosa ska såklart föreställa tuttar, bröstcancer-månaden till ära, men det syns inte så bra eftersom vit choklad är lite mer temperamentsfull än vanlig).

Ta turer till havet med svärmor och Kiddot och äta Happy Meal till kvällsmat.

Egentligen hade jag en massa annat också på agendan. Typ rota fram vinterkläder, sortera fyra års barnkläder i spara/sälja/skänka, packa ner balkongen i källaren, eller möblerna och grillen åtminstone. Men dom sakerna är inte lika kul, så jag skjuter det lite på framtiden.

Monday, October 15, 2012

Error

Och nu har jag lyckats göra inläggstexten gigantisk. Trots att den är normal i skrivläget. Känner att jag skiter i det här och går och målar naglarna istället.

Och dricker julmust.


Och hur är vädret hos er, månne?

Här fortsätter det att regna. Kiddot alternerar soffmys framför madagaskarpingvinerna och ihärdigt legobyggande. Själv drivs jag en aning närmare vansinnets brant av bloggers stilmallar. 

Sunday, October 14, 2012

Dripp, dropp.

Det var ju hemskt rent vad det kan regna den här hösten. Man blir ju alldeles fuktskadad. 

Saturday, October 13, 2012

Eye of the tiger.



Det är kanske lite ridiculous, men varje gång jag sprungit uppför den här trappan känner jag för att skuggboxas lite och knyta nävarna mot skyn. Göra en liten dans. Som Rocky.

Bara så att ni vet.

Resten av dagens väder ser inte heller så lysande ut.




Så vad ska man hitta på istället då?

Lite vatten har väl ingen dött av?

Det stod långpromenad på schemat denna morgonen. Hade t o m ställt klockan på 8 min enda möjliga sovmorgonsdag. Men vädret ville annorlunda. Helt ärligt vaknade jag till världens skitväder och jag vet att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, men vem vill trava runt ensam i syndafloden liksom? Så vi skrinlägger dom planerna tills vidare.

Vad hittar ni på idag?

Friday, October 12, 2012

Sunny days.

Vädret är ju alldeles lysande idag (pun intended). Kanske skulle man förflytta häcken från soffan och se till att få lite fason på ansiktet innan sambon stiger upp. Så att man är redo om någonting händer liksom. En lång promenix längs havet exempelvis.  

Thursday, October 11, 2012

Just nu är det lite svårt att vara mamma.

Vi har det lite kämpigt här hemma just nu. Min grabb han är så ledsen jämt. Och arg. Ingenting är bra och han kan ingenting. Jag som trodde att det var i den här åldern som dom kunde allt. Själv. Och det är kiv jämt. För att jag bredde smör på fel sida av mackan. För att han inte ville ha yoghurt fast han sa det. För att han inte får lov att ligga och liksom trycka med fötterna på mig hela tiden. För att han vill gå och lägga sig och sedan ångrar sig. För att han vill borsta tänderna med hela innehållet i tandkrämstuben. För att han vill hem till pappa nu men om vi inte kan åka på studs, då ändrar han sig och vill stanna. För att han missförstår och inte lyssnar. För att jag inte förstår vad han vill. För att han är hängig, snuvig och hostig. För att jag är trött och har en klump i magen och det värker i mina leder och ringer i mina öron. Så trött att jag bara vill gå långa promenader med Mumford and Sons i öronen eller sitta i soffan och försvinna in i någon serie. Han leker ju så fint själv och vill ändå inte ha mig med. Han är nöjd att jag bara är närheten, lite vid sidan om. Men så kommer ångesten. Vilken kass mamma man är som inte leker mer med sitt barn. Stimulerar. Som inte flår runt överallt på djurparker och lekland och plockar svamp och äpplen och grillar korv och fiskar torsk och binder kransar och plockar ekollon och leker lera och målar fingerfärg och bakar småkakor och GÖR saker HELA tiden. 

Så går dagen. Vi är sura och arga, men också lite glada och skrattar. Vi myser lite i soffan, han leker lite lego, vi äter och dricker och är. Och det är en massa pip. Han liksom gnäller hela tiden. Låtsas gråta och säger att han inte alls piper ("jag är ju ledsen"), när vi bråkar. Det där pipet som gör mig så frustrerad. Som gör oss ovänner. Det följer med mig som is i magen när han har lagt sig. För tänk om han tycker att hans mamma bara är sur och skäller jämt. Tänk om jag är sån. Tänk om det är JAG som gör honom ledsen. 

Och så blir jag lite rädd att han kanske inte vet hur himla mycket jag älskar honom. För att vi bråkar så mycket. Men det gör jag ju. Mer än någonting annat. Ibland är det bara så svårt att få det sagt mellan alla kamper om att äta upp maten och ta på sig jackan. Tänk om han växer upp till en olycklig pojke för att hans mamma bara skällde och aldrig visade hur mycket hon älskade honom. 

Och så gråter jag en skvätt. 

Sen torkar jag tårarna. Tvättar av sminket och går in och lägger mig i hans trånga säng. Släcker ficklampan som ligger tänd. Snusar honom i håret och viskar att jag älskar honom. För det gör jag ju. Och jag hoppas att han hör fast han sover. Jag hoppas att han vet. 

Gick jag i ide och vaknade lagom till våren?

Igår läste jag överallt på nätet om "frost!", "blixthalka!", "kallt som fan!" och "jävla skit, då var det till att börja skrapa rutorna på bilen igen!". Jag plockade fram vinterjackan. Idag vaknade jag till solsken och vårkänslor (nåja, när jag steg upp hade solen inte gått upp än, men det var vad jag möttes av sen. Hade jag inte varit helt bombsäker på att det är oktober hade jag trott att våren var på intågande. Så när Robin steg upp snörade jag på mig skorna och drog ner kepsen om ögonen och bytte femkilometers PW:n mot en åttakilometers dito. Helt underbart!


Nu känns det däremot en aning ogjort eftersom jag fick mördarsug efter något sött och har satt i mig en mindre ponnyhästs vikt i chokladbiskvier och start! med yoghurt.

Så det kan gå.

Den förlorade bloggerskan återvänder.

Jag önskar att titeln kunde kännas helt sanningsenlig, men jag vet helt enkelt inte. Allting jag skriver för tillfället känns så väldigt substanslöst. Lite tomt, lite ytligt, man ska bara snudda lite grand på dom där allvarliga ämnena ibland, det får inte bli alldeles klumpigt i halsen och tårögt, för kanske är man för djup då och skrämmer bort folk. Det får ju inte blir jobbigt och tungt och kanske är det så det ska vara i en blogg. Ljust och lättsamt och fairytales och badbomber. Men livet är ju inte så och det är kanske där jag kommer i konflikt med mig själv. För JAG är ju inte så heller. Jag kan vara glad och skojsig och the whole nine yards, men lika ofta (oftare) kan jag vara lite svår och besvärlig, lite nedstämd, lite tyngre än andra. 

Och man vill ju inte lägga ut all det alltid. Man blir ju lätt så öppen i bloggen när man sitter därhemma i sin Ektorpsoffa och dricker sitt Zoegaskaffe och tror att den enda som läser ens blogg är en själv och farmor. Då är det ju inte så farligt. (Man glömmer liksom bort som där resterande 100-ish läsarna som sitter därhemma och tycker och tänker, eller skiter i vilket)

Så om man inte ska skriva om allt det där jobbiga och obekväma, vad ska man skriva om då? 
Om man jobbar mycket och sen kommer hem till familjen är tiden att sitta och mecka i photoshop ganska minimal, så fast att jag tycker att det är skitkul med en massa kollage på saker som jag tycker om och vill tipsa om, så har tiden inte räckt till. Dessutom lever nog familjen här hemma ett ganska ointressant liv för tillfället. (Inte nödvändigtvist tråkigt och absolut inte tomt, men hur många inlägg kan man egentligen skriva om att man har suttit och myst på soffan, klämt in en PW och sen ägnat resten av kvällen åt att dammsuga, koka potatis och se på "The Mob Doctor"). Dessutom har vintern kommit till vår del av Sverige och jag som hatar kylan drar mig för att gå ut (mer än lämning och hämtning på förskolan och mina små PWs).

Resten av vårt liv har liksom gått lite på lågfart. Jag önskar att jag äntligen kunde få börja skriva om vårt hus och renovering (men vi har inte hittat något hus än, det börjar kännas lite hopplöst) eller om en bebis som bakas (hela bloggvärlden verkar gå med magarna i världen, men bageriet här har tagit tjänstledigt). Inte ens min träning har något nyhetsvärde. Att jag travar på i skogen ett par dagar i veckan och att Jillian kickar skiten ur mig på vardagsrumsgolvet intresserar väl inte nån. 
Och någon pinsam frågelåda som slutar med två kommentarer (syrran som frågar när man kommer och hälsar på och ett spam från någon snubbe i Colorado som försöker kränga magnetiska armband mot övervikt)

Men, när jag ser att det fortfarande är massvis som tittar in här varje dag och jag t o m blir efterlyst i kommentarerna av finaste Majsan, då måste jag ju visa att jag lever. Och kanske producera något enstaka inlägg. Jag lovar att försöka lite hårdare. För att jag har så fina läsare. 


(texten mitt i inlägget är trång (tät) och konstig, men eftersom jag inte fattar vad som blev fel är det beyond min förmåga att fixa det)