Ber om ursäkt för uttryck av bitterhet; men när fan var solen här? Ok, jag vet att vädret råkade bli fint i söndags trots molnig förmiddag. Tyvärr missade vi det eftersom vi storrensade här hemma. Jag inser att man får säga att det då var vårt eget fel att vi missade solen. Helt okej. Det kan jag ta.
Alla dom andra resterande skitdagarna då? Jag vet att jag jobbar mycket nu, och jag vet att solen tyvärr verkar vara framme dom dagarna jag är instängd bland duschar och städ, men helt ärligt, har det verkligen varit någon sommar förutom chockvärmen i april-maj när ingen riktigt fattade vad som hände?
Vi var och grillade i skogen igår och jag var tvungen att ha tjocktröja, jacka OCH scarfs i halsen. Det är fan inte någon sommarkväll, så får ni säga vad ni vill.
Jag är bitter på den svenska sommaren. Vi brukade ha ett intensivt kärleksförhållande fyrs-ish månader om året, men vi har gjort slut nu. Han höll inte vad han lovade. Dom senaste året har bara handlat om kompromisser, han har liksom inte hjälpt till, jag har bara gett och gett och inte fått ett skit tillbaka. Det är bittert.
Kanske borde man sluta vara en sån mes och flytta ifrån landet med mest skitväder i världen (efter england som liksom bara regnar bort - stackare). Jag skiter i att vår sjukvård är gratis och att vi har a-kassa och sånt - för helt ärligt, fungerar det ju inte sååå himla bra längre när vi drar in på kompetent personal och kommer på lysande förslag som fas 3. Det kan helt enkelt inte vara så mycket värre någon annanstans. Och kanske hade man mått bättre om man hade fått se solen lite då och då.
Dessutom vill jag inte sitta där när jag är 70 och vara bitter för att jag aldrig vågade.
No comments:
Post a Comment