Dödsprocessen

sitter och skriver stolpar och sammanfattar uppgifter inför seminarium om dödsprocessen och humanistisk människosyn. det känns inte så upplyftande. särskilt inte när solen skiner och fåglarna kvittrar utanför mitt fönster och jag bara vill vara med där ute. sitta i solen och utöka samlingen med mini fräknar på min nos och dricka te och drömma mig bort till sommaren. men så fort jag har skakat ut varenda uns vettig skrift ut skallen tar jag "ro utan åror" (av ulla-carin lindquist) med mig ut i solen. en anings roligare plugg.