Jag vet inte var det kommer ifrån. Hade detta varit under en av mina matepisoder som inträffade förr lite då och då så hade jag förstått det. Jag hade dessutom vrålat till mig själv att rycka upp mig och "ät en smörgås för fan". Men nu är det ju inte så.
Det är dessutom någon sorts härlig ta två betala för en, för jag fick en sån trevlig huvudvärk på köpet. Det känns som om någon försöker trycka på mig en alldeles för liten cykelhjälm i världens tjockaste plåt och det spänner så att man skulle kunna tro att hjärnan skulle rinna ut genom mina öron vilken sekund som helst.
Och värken i knäna. Det får mig att känna mig som 90+. Minst. Dessutom har jag tålamod som en övertrött tvååring.
Och om någon så mycket som andas något om att gå och träna för att "man får ju så himla mycket energi då", så känner jag för att high-fiva dom så jävla hårt. I ansiktet. Med en stol.
No comments:
Post a Comment