Sitter i soffan och pustar ut efter ett fruktansvärt hysteriutbrott blandad med total stresskollaps som inträffade i köket förut. Vintern är svår för mig. Jag ställer så höga krav på mig själv och luften tar slut. Stressen krypor som myror i mitt blodomlopp och jag är hela tiden på gränsen att bryta ihop. Men så rätar jag på ryggen och tar nya tag. Men nu är det precis på gränsen. På riktigt. Det är tur att det är över snart.
Så nu sitter jag och målar naglarna i en härligt chokladig färg från Vero Moda, med ansiktsmask som torkat för länge sedan. Den kliar så jag håller på att bli tokig, men naglarna är blöta fortfarande. Sen ska jag äta en clementin och gå och lägga mig. Läsa Vildängel och somna i tron på att också jag kane kan skriva en bok en dag. En bok som folk läser och berörs av. Men ska jag våga. Tänk om det blir fel. Tänk om någon missuppfattar och blir sårad.
Kanske är det för många kanske och för mycket tassande på tå.
Kanske ska jag bara.
Utan att bry mig.
Göra det bara för mig.
No comments:
Post a Comment