Idag var det inte tröttheten som gjorde det jobbigt att stiga upp från den varma och mjuka sängen. Inte heller det faktum att det är kallt som sibirien i vårt sovrum. Nej hela kroppen vrålade av smärta när jag rörde mig. Annu värre var det att faktiskt resa sig och ett ögonblick trodde jag faktiskt att jag skulle svimma när jag skulle lyfta upp Lilleman ur sängen.
Efter frukost och en halv kopp kaffe känns det lite bättre, men varje oplanerad rörelse framkallar fortfarande små ynkliga pip.
Men det är värt det Bob, det vet jag. Till sommaren kommer jag att vara så vig att jag kan göra sådana där volter och hjula fram i min bikini på stranden. Och det är nog sant som dom säger;
''The only time 'success' comes before 'work' is in the dictionary.''
Det var en smart typ som kläckte ur sig det där.
No comments:
Post a Comment