Assistenten är invigd. Helt underbart att kunna stå sidan om och se hur degen knådas utan att behöva slita med det själv. Nackdelen är att alla sådana här underbara apparater ska väsnas så mycket.
Så vi har bakat bagels (bagelar, baglar?) och Lucas var lika lycklig som jag över degmaskinens jobba, fast han kanske mest uppskattade att det var en maskin som förde väsen. Resultatet av bakningen blev däremot inte så lyckat.
Bagelsarna (återigen vet jag inte hur detta skrivs på svenska, löjligt eller hur?) ser ut som missbildade degmonster och inte alls som Martha Stewart liknande gyllenbruna degringar. Alldeles mosade och skrynkliga. Men det viktigaste är dock smaken, är dom bara så löjligt goda som jag föreställer mig kommer allt att vara förlåtet. Jag kommer att tycka om deras fula små trynen precis som en mor älskar det fulaste barn. Och detta återstår att se imorgon till frukost.
Några bilder på fiaskot får ni inte, jag kan ju inte skämmas hur mycket som helst. Och dessutom vet jag att jag är bättre än såhär och jag ska nog klura ut ett sätt att få dom perfekta till nästa gång.
No comments:
Post a Comment