Vi lever i ett samhälle som måste sätta ord på allt. Jag vill inte vara någon som behöver göra det. jag vill inte känna mig tvungen att analysera allt och definiera. Men jag kan säga som såhär;
Kärlek är det jag känner för min son, dygnet runt oavsett hur hans humör är eller vad han hittar på.
Kärlek är det jag känner för min sambo oavsett vad.
Kärlek är det jag känner för min familj och mina vänner.
Kärlek är att förlåta, att alltid finnas för varandra om så bara i periferin. Kärlek är att stå ut med olikheter. Kärlek är att släppa in andra i sitt liv. När kärleken är närvarande är det en sådan sak som man bara vet.
Jag är omringad av kärlek.
Och det känns underbart.
No comments:
Post a Comment