Day 07 – Your best friend

Jag har inga vänner som jag har haft hela livet, vi har splittrats för länge sedan och lever högst separata liv nu för tiden. Någonstans i periferin finns barnsomsvännerna kvar, sådär på Facebook ni vet. Jag ser deras statusuppdateringar någon gång då och då och ibland kan jag undra om dom också minns den där gången då vi satt ute hela natten och bara pratade, eller den där gången då vi skulle skrämma varandra genom att gå på kyrkogården mitt i natten på halloween. Men mer än så är det inte.

Däremot har jag några få, väldigt nära vänner och jag skulle vilja att ni fick träffa dom.

Hannah med H och jag har känt varandra sen vi gick på högstadiet. Vi träffade äldre killar med bilar, smygrökte i trappan till hyreshuset där vi alltid hängde och vi pratade kärlek. Jag tror att vi förlorade vår oskuldsfullhet ungefär samtidigt. På gymnasiet gick vi lite olika vägar, men ett par år senare hittade vi varandra igen. Vi har samma trassliga kärleksliv bakom oss, samma kroppskomplexhistorier, samma musiksmak och samma mentalitet. Vi skickar music till varandra på spotify, vi tipsar om knasiga saker på nätet och vi finns för varandra. Vi träffas sällan (någon gång om året om vi har tur), vi lever olika liv i olika städer men jag vet att oavsett vad är hon bara ett telefonsamtal bort.

Frida och jag träffades ytligt på gymnasiet och vi bodde i samma trapp ett tag. Sen när vi väntade våra pojkar hamnade vi i samma föräldragrupp och när jag och Sambon flyttade hamnade vi återigen i samma trapp. Sedan dess har både vi och kidsen varit lite som ler och långhalm. Vi träffades varje dag och vi delade med oss av livet. Vi stöttade och grät ihopa. Gladdes åt framsteg och var lyckliga tillsammans.

När dom flyttade kändes det lite som om mitt hjärta krossades. Min bäste vän försvann där för ett ögonblick. Men jag hade inte behövt oroa mig för vi träffas så ofta det går och även om det inte är samma sak så är också hon bara ett telefonsamtal bort.

Dessa två underbara människor skulle jag aldrig klara av att förlora, dom är värda mer än tusentals barndomsvänner.

Dom är ju mina vänner.